Vi läser det ganska ofta. En ny webbtjänst eller webbkampanj sätter igång och redan första timmen kraschar hela härligheten av att för många besöker den samtidigt. Ofta står en projektledare och försöker förklara bort det som hänt. Ibland står en världsfrånvänd reklamare och jublar åt vilken succé kampanjen varit. Gemensamt för båda typerna är att upphovsmännen till en webbtjänst som inte pallar trycket kan man inte lita på.
Tror du att en IT-chef på din bank hade jublat över ”hur populär deras webbtjänst är” om det inneburit att sajten fått kapacitetsproblem eller till och med kraschat? Knappast, va? De som har koll på webben vet hur man lasttestar sajter och lägger rätt resurser för att hålla igång det hela. De andra som är gnidna eller ovetande står i bästa fall och kliar sig i huvudet och i sämsta fall jublar över ”populariteten”.
Det senaste exemplet är Arbetsförmedlingens nya webbsatstning som inte höll måttet i dag. I morse stod att läsa ”Just nu har vi kapacitetsbekymmer och vi jobbar på att inringa och avgränsa problemet” och fortarande långt efter lunch har sajten tekniska problem. Högskoleverket hade liknande problem förra våren då alltför många ansökningar ledde till prestandaproblem. Det var då tredje året i rad som sajten brakade ihop under ansökningstidens sista skälvande timmar – då dess service behövdes som mest för flest människor, cirka 50.000 sökande.
Inte bara myndigheter har detta fokusproblem; historien är full av mustiga reklamkampanjer som körts på stora mediesajter men som ligger på driftlösningar som närmast kan liknas vid webbhotellpaket. Okunskap, gnidenhet och felriktad glädje över kampanjens popularitet är faktorer som gör att webben fortarande kan ses som en lekplats och inte riktigt på riktigt.
Jonas Gustafsson på driftbolaget Ballou Hosting Intelligence kan konfirmera:
”Vi driftleverantörer måste bli bättre på att både förklara och sälja rätt lösning för rätt tjänst. Jag har sett exempel där man köpt utrymme via ett vanligt webbhotellpaket för massiva annonskampanjer på sajter som MSN. Resultatet blev såklart att sajten brakade ihop, annonsören förlorade pengar, reklambyrån blev förbannade på oss och vi fick ofrivillig badwill. Hade vi vetat från början vad det hela skulle användas till så hade vi såklart haft möjlighet att föreslå en bättre lösning och just i detta fallet så lärde man sig och kollar numera med oss först.”
På webben accepteras inga köer.
Kommentarer