Det råder huggsexa kring skånsk IT, menar Realtid.se i en artikel från förra veckan och drar paralleller mellan Apples uppköp av Polar Rose och Research In Motions köp av The Astonishing Tribe som en gång i tiden startade på Ideon Science Park.

”Frågan är nu vad nästa kap blir: Apple har nämligen 51 miljarder dollar kvar i kassan till förvärv. På önskelistan kan vd Steve Jobs sätta upp Lyyn i Lund som gör bilder skarpare, Nocturnal Vision som fixar – just det – mörkerseendet, och Algotrim i Malmö som komprimerar data.”

Kristian Svensson, chefredaktör på nyhetsbrevet Rapidus som skriver om snabba nyheter från Öresundsregionen, intervjuas. Han är naturligtvis glad att det är drag här nere men samtidigt verkar ingen ta upp själva frågan om uppköpen är bra för regionen eller inte?

Det man kan fråga sig är om uppköp gynnar tillväxten av näringslivet eller inte? De flesta verkar överens om att ett uppköp i regel innebär att köparen etablerar lokalt kontor i regionen och därmed adderar till dess tillväxt. Huawei, Qualcomm och Intel är bolag som brukar nämnas i sammanhang med uppköp och/eller inflyttning i Malmö/Lund.

”Huawei, en annan Ericsson-konkurrent, har nu 400 anställda i Sverige med marknadskontor i Kista norr om Stockholm och forskningscentra i Kista, Göteborg och Lund. I april anställde kineserna ett tiotal personer för att utveckla baskomponenter till mobiltelefoni i Lund.”

Tio pers. När ett inkubatorbolag har vuxit till tio man brukar det knappast generera särskilt stora rubriker, inte ens i lokalmedier. Kan det rentav vara så att ett innovativt bolag hade växt mer om det fått utvecklas på egen hand om tio personer räknas som en seriös lokalsatsning? Ideonbolaget Scalado, som är sprunget ur det tidiga innovationssystemet (innan Ideon Innovation fanns) är i dag ett hundratal anställda – vad hade hänt om de blivit uppköpta redan på tidigt plan på grund av sin teknik?

Att stora bolag är intresserade av svensk teknik är smickrande. Men från regionalt håll bör man nog inte förblindas helt av detta utan även ponera det faktum att bolagen och idéerna kanske kan bli minst lika stora på egen hand.

Jag vet inte - lika lite som någon annan – men visst finns det anledning att ställa sig den stilla frågan.

”Generellt sett har innovationsbolag fått allt större mediautrymme senaste åren, men regionen har inte varit bortskämd med spektakulära exits. Det kan mycket väl vara en faktor som håller tillbaka nyinvesteringar och riskkapital, så även om vi inte ska dra för stora växlar på en enskild affär, kan den i detta perspektiv ge draghjälp genom att fler blickar riktas hit.”

Men det är inte lika lätt för alla bra affärsidéer att skapa mediautrymme, tro för all del inte det. Att Polar Rose kunnat skapa mycket väsen är en kombination av att de såklart haft en värdefull dialog med medierna men också att medier med allmänjournalister har lätt att fatta deras idé - en sits som sannerligen inte alla innovativa bolag sitter i.

Kristian Svensson på Rapidus skriver också:

”Under årens lopp har vi hört många framgångssagor från forskningsparken Ideon i Lund. Axis, QlikTech och inte minst Ericssons mobiltelefoner är några exempel som fått stor uppmärksamhet. I Ideons inkubator har bland annat Swiftfoot Graphics vuxit fram, bolaget som förvärvades för ett par år sedan av Intel.”

Och det stämmer ju. Men frågan är hur många som hade vågat skriva om Swiftfoot Graphics om de inte blivit uppköpta av Intel. Hur många affärsjournalister begriper överhuvudtaget vad de pysslar med när de pratar om begrepp som culling och grafiska resurskostnader? Vad jag menar är att flertalet bolag, särskilt de forskningsintensiva, måste börja med att ens förklara vilket problem de löser och att problemet faktiskt existerar – innan de ens kan börja berätta för media vilken lösning de kommit på.

Det är sant att det skrivs mer om svenska innovationsbolag nu än förr. Det är också sant att det fortfarande saknas en reporterskara i Sverige som klarar av att skriva om innovativa bolag och dessutom känna igen en nyhet när de ser en. Folket på Dagens Industri brukar till exempel ursäkta sig med att dessa bolag 1) inte är börsnoterade och 2) är svåra att sålla ur eftersom det finns tusentals bolag som vill bli omskrivna. Rapidus är ofta ett undantag men de skriver uteslutande om Öresundsregionen. En handfull andra journalister kan också räknas till den nyfikna skaran men i övrigt är intresset för innovativa bolag på startnivå lika med noll.

Och DI-redaktionens invändningar är förvisso också sanna. Men bristen ligger inte i bolagen eller dess antal utan bland journalisterna själva. Börsintresserade mår bra av att veta vad framtidens bolag sysslar med och att sålla bland tusentals tänkbara stories måste ju vara varje reporters vardag sju dagar i veckan om man inte slaviskt kopierar TT-telegram?

Ibland är det bara enklare att gräva där man står. Nå, tur att inkubatorerna och forskningsparkerna finns runt hörnet då.

MetroTekniks artikelserie ligger fortfarande inte på webben i sin helhet, man har bara kommit till frågeställare nummer ett, Jon Karlung på driftleverantören Banhof, som undrar om datalagringsdirektivet. Hans Möllers fråga är kort och gott:

”Skulle ni ställa er bakom att vi skapar en nationell innovationsstrategi?”

och genererar givetvis inga större invändningar i något parti (en del har till och med svarat med det strängt förbjudna ordet ”ja”!). Detta är också problemets kärna. Det är alltid någon annan som tar hand om innovationer och entreprenörskap – inte politikern, utan någon annan.

Detta stämmer i och för sig ganska väl med hur entreprenörer och näringsliv vill ha det. Men politiker, vars främsta uppgifter är att lagstifta och resursfördela, kan både hjälpa och stjälpa i detta arbete. Och i valtider skulle man kunna passa på att sätta fingret på vikten av innovationens roll i ett litet men rikt land som Sverige och höja frågans vikt. Alla pratar nämligen jobb – men ingen alls pratar om hur de blir till. Några pratar om offentlig sektor, andra pratar om privata jobb. Ingen pratar om hur de blir till.

Nyhetstjänsten Rapidus har gjort en liknande undersökning och ringt runt till regionens nyckelpersoner inom innovationssystemet. Även där får Hans Möller uttala sig:

”Innovationspolitiken finns inte. Jag har aldrig hört någon svensk statsminister ta ordet i sin mun. Istället handlar det om individuella plånboksfrågor.”

Och likaledes kritiska är Medicon Valleys vd, Charlotte Ahlgren och Lunds universitets innovationsdirektör, Ashkan Pouya.

”Det handlar om att bli en välkomnande region. I Silicon Valley är det en väldig rörelse av folk eftersom de duktiga kommer dit och bygger företag.”

Jobb och välfärd är viktiga valfrågor som engagerar väljare - innovation och entreprenörskap är det inte. Det är som att man tror att innovativa entreprenörer finns och klarar sig genom alla väder - oavsett vad vi gör med dem, hur vi pratar med dem eller vad vi hittar på för kluriga system för dem som de måste snåra sig igenom. Ingen är intresserad av att vurma för den flyktiga grupp människor som kallas företagare, helt enkelt för att få politiker begriper sig på dem.

Den typiske politikern är varken egenföretagare eller ingenjör; han/hon har istället ofta massiv erfarenhet av stora politiska system, organisationer eller företagsledningar – men noll kunskap om hur ett företag startas, marknadsförs, underhålls och administreras i samklang med resten av samhällets delar (föräldraskap, sjukdom, arbetslöshet och så vidare).

Det är den enda förklaringen jag kan se till att det ser ut som det gör. Men faktum kvarstår att Sveriges största chans att återigen positionera sig som välfärdsland nummer ett är att skapa högkvalitativa tillväxtföretag inom avancerade branscher som exempelvis teknik, life science och miljö, gärna med internationellt fokus. Ingenting av det som levereras från partiernas håll inför valet 2010 pekar åt detta håll. Istället talas det enbart om hur de magiskt framtrollade summorna ska fördelas – inte om hur vi gräver mer guld.

Sanningen är att inget av riksdagspartierna förtjänar en enda entreprenörs eller egenföretagares röst – och har inte gjort under hela 2000-talet. De tar dig helt enkelt för givet. De vet att du inte kommer att sluta vara innovativ och gå din egen väg, oavsett vilka hinder de sätter upp. Vad de hoppas är att du dock stannar kvar i Sverige och gör det.

Tveka inte att göra dem besvikna.

En visuell innovation är något som förstärker, förbättrar eller förändrar det vi upplever med våra ögon. Eftersom innovationen just är en innovation är det därför svårt att demonstrera den via de vanliga medierna som webb, tv och papperstidningar eftersom dessa mediers visuella kapacitet inte kan göra innovationen rättvisa.

Nintendo är mycket medvetna om detta. Nästa år släpper de en ny version av den handhållna spelenheten Nintendo DS - som ska kunna spela 3D-spel (utan glasögon), därför heter den såklart 3DS. Ansvarige producenten Hideki Konno avslöjar i en intervju att de har problem med pr-arbetet inför lanseringen.

”We are constantly discussing how to market the product. Our internal PR departments are saying that we should use cinema advertising, because cinemas are capable of showing 3D movies. But our key point with 3DS is that you don’t need glasses, which you obviously need to use in cinemas. So we think regular marketing and promotional activities will be very tricky for us. I think that a lot of awareness about 3DS will be spread by word of mouth.”

Jag tycker mig komma ihåg att pr-arbetet för digital-tv och hdtv stötte på exakt samma problem. Hur bevisar man för konsumenten att digitalt förbättrad bild i tv-program är värt att lägga pengar på eller hur mycket högre upplösning en hdtv ger – utan att få denne att masa sig till affären för att kontrollera det själv?

Vi har genom både pr- och reklamhistorien fått se många stolpskott gällande de olika försöken att ”bevisa” att den visuella innovationen verkligen är fantastisk – och kommer säkert att få se flera till. Både Nintendo och Sony satsar stenhårt på 3D och för den som inte sett Avatar eller liknande 3D-filmer på bio (det finns ännu bara några stycken) så kan jämförelsen fortfarande bara beskrivas med bokstäver och siffror.

Icke desto mindre är det en nyttig utmaning för en pr-avdelning att sätta tänderna i. Det är nästan så att man blir lite avundsjuk på arbetet de har framför sig…

Hej förresten, det var ett tag sedan sist. Har haft en välbehövlig sommar där jag förvisso har arbetat en hel del men i övrigt hållit mig undan tangentbordet, åtminstone på just denna blogg. Men nu är det augusti och suget efter pr-relaterade tekniknyheter och -funderingar börjar bubbla upp igen. Och det är lika bra att köra hårt.

Google har nämligen fått tillstånd att inom EU låta skyddade varumärken användas av tredje part i köpta annonser. Det innebär  i princip att du kan skaffa en annons och locka med ord som Nokia eller Samsung. Det kan handla om välvilliga teknikhandlare som erbjuder dessas produkter i sitt sortiment – men det kan lika gärna handla om raka motsatsen. Google nya sökpolicy i Europa innebär att det inte längre är deras problem.

I USA och Kanada har det redan varit så här sedan 2004, så egentligen är det inte lika radikalt som det låter. Men för ett informationsbejakande folk som svenskarna, vilka är vana vid att i högre grad än många andra nationaliteter lita på innehåll i både nya och gamla medier, kan förändringen bli tydligare. Eller ännu värre, inte märkas alls.

Googles Sverigechef Stina Honkamaa säger till Dagens Media:

”Nu kan användarna hitta relevanta och hjälpsamma annonser från återförsäljare, jämförelse- och recensionswebbsajter och second hand-sajter.”

Ordet ”hjälpsamma” är väl det jag hänger upp mig mest på. Internet är ett suveränt arbetsredskap men mycket lite på Internet är fortfarande ”hjälpsamt”. Vill jag hitta sanningar och objektivitet får jag fortfarande leta ordentligt och när vi inte längre kan lita på att annonsörens avsändare också står bakom det ”skyddade” varumärke jag letar efter ökar kraven ytterligare på min egen förmåga att se igenom orden.

Men visst; i grunden är det här ett logiskt beslut – Internet bör mer vara en återspegling av informationssamhället i stort med sina fördelar och avigsidor än ett objektivt sanningsverktyg, eftersom sådana ändå inte finns mer än i fantasin. Men för ett godtroget folk som svenskarna, vilka jag ibland kan tycka är något svagare på källkritik än andra, kan det leda till ett rörigare Internet.

Vi får väl se.

”Vi är helt beroende av att antingen näringslivet eller landets universitet knoppar av affärsidéer ur sin forskning och utveckling. I Sverige har universiteten generellt sett inte släppt ifrån sig fullt så många idéer vi kanske hade hoppats på men för vår del på Ideon Innovation ser vi nu starka förändringsvindar även därifrån, tack vare entreprenörsutbildningarna och tätare samarbete”, förklarar Patrik Andersson.

75 miljoner kronor har affärsidéerna på de båda inkubatorerna skrapat ihop i riskkapital under den senaste åttamånadersperioden. Nu kan, som vi så ofta påpekar, inte all framgång mätas i riskkapital men givetvis är det ett tecken på att kapitalet är villigt att satsa och riskera på idéerna, ett slags kvalitetsbevis.

Inflödet har det varit lite knackigare med under 2009, åtminstone för Ideon Innovation. Ökad konkurrens från andra regionala initiativ och ett allmänt mindre intresse för företagande sägs ha legat bakom. Inkubatorn har dessutom relativt höga krav på både hög innovativ höjd och gärna även en högteknologisk inriktning, även om man tummat en del på det senare i år. Även tjänsteföretag, och inte bara de strikt produktfokuserade, är nu välkomna att ansöka. Och nu har alltså ökat fokus på att aktivt leta fram diamanterna bland idéer gett resultat. Mot slutet av året räknar verksamhetsansvarige Patrik Andersson med att ha 22 affärsidéer i sin inkubatorprocess, vilket betyder att inflödet då är bättre än utflödet.

Ideon Bioincubator har å sin sida alltid haft ett visst tryck på sig, tack var att man erbjuder våtlaboratorier och andra faciliteter som biomedicinska bolag behöver från dag ett.

Ett inkubatorbolag sitter i genomsnitt två år innan det är dags att flyga med egna vingar. En del så kallade alumnibolag stannar dock kvar i den fysiska miljön eftersom nätverket och närheten till likasinnade är uppskattade fördelar med inkubatorn.

I media:

• VD-tung premiärinvestering för Timezynk (Rapidus)
• Idéer föds i Ideon (Computer Sweden)
• Mer riskkapital till innovation (Skånskan)
• Näringslivstoppar går in i Ideonföretag (Skånskan)
• Riskaptiten ökar i Lund (Rapidus)

Medicinska tester brukar generellt delas upp i två olika metoder; in vivo och in vitro. In vitro betyder ”i glas” och innebär helt enkelt att testet sker i ett provrör. Sådana tester är ganska dåliga när det handlar om att kontrollera huruvida en testsubstans kommer att nå önskad kroppsdel eller effekt och bli en lämplig läkemedelskandidat. In vivo-testerna sker å andra sidan i en levande organism och medför ofta höga kostnader och obehag för djuret i fråga, om det rör sig om ett djurtest.

”Insekter och människor delar på fler likheter än man kan tro. Vad vi upptäckt är att den barriär som omger såväl gräshoppans som människans hjärna använder samma grundläggande mekanismer för att sortera ut vilka substanser som skall passera in i hjärnorna. I dag är en av de stora utmaningarna att kunna designa ett läkemedel så att det kan passera genom hjärnbarriären och nå till sitt tilltänkta behandlingsområde. Detta kräver omfattande forskning och många experiment”, förklarar Peter Aadal, VD på Entomopharm i ett pressmeddelande från förra veckan.

Det här har ganska få svenska medier nappat på – men desto fler danska. Nu är i och för sig Entomopharm fortfarande (tror jag) ett danskt bolag men det har flyttat till en svensk bioinkubator i Lund så forskningen som snart kommersialiseras är i högsta grad en svenska angelägenhet. Dessutom plockade man in 15 miljoner kronor i en nyligen avslutad emission.

Läkemedel, har jag förstått, handlar alltmer sällan om att ge rätt effekt – utan mer om att få det att hitta fram till rätt kroppsdel. Det här är spännande saker – och tål att skrivas om.

”Detta hus är tänkt att bli en mötesplats för företagsamma; en samlokalisering av alla viktiga aktörer på och runtomkring Ideon Science Park för att skapa en startpunkt för frågor kring innovation och nyföretagande i regionen. Själva huset kommer att bestå av 6.000 kvadratmeter fördelat på 3 våningar fyllda med idéer, entreprenörer och studenter – och beräknas vara klart för inflyttning i november i år”, säger Katarina Björklund, Ideon Science Parks projektledare, i ett pressmeddelande från i morse.

Vad innebär detta? Jo, det innebär dels att Ideon snabbt hittar planer för att fylla upp när befintliga jättar drar ner. Faktum är att Ideons chef Hans Möller brukar säga att Ideon Science Park växt i svallvågorna efter varje lågkonjunktur i forskningsbyns historia – och då är det kanske snart dags igen.

Men det innebär också att Ideon och staden Lund börjar ta varningstecknena på allvar. Malmö blev nyligen utpekat som en av Europas mest företagarvänliga städer – medan Lund hamnar ganska långt ner i en nationell när till exempel Centerpartiet tar tempen på hur studenters och ungas kunskaper tas tillvara inom näringslivet.

Lunds nye näringslivschef lär omfamna detta initiativ med värme. En bra start, helt enkelt.