Jag tror att det egentligen är mycket enkelt. Kommentarer i nyhetsartiklar uppstod inte förrän bloggar och andra kanaler började prata om hur det genererar trafik. Mediesajter lever på att det genereras trafik till dem; alltså införde de kommentarer.

Problemet, som vi ser ovan, är att man aldrig bemödade sig med att ordentligt analysera hur kommentarerna var tänkta att fungera och på vilket sätt de var kopplade till det övriga redaktionella arbetet. Om saker och ting var på väg att gå fel hade de ju fortfarande möjligheten att stänga ner dem.

Vilket man inte behövt göra, förrän nu – i en tid då läsarna vant sig vid kommentarerna och ser det som att en rättighet tas ifrån dem. Vilket både är rätt och fel tänk på samma gång.

Jag är övertygad om att kommentarer på mediesajter kommer tillbaka. Min förhoppning är att det sker i en helt ny men standardiserad form; det är nämligen fortfarande inte för sent att uppfinna saker på nätet, tro det eller ej.

Jag fixade förresten länken till dig, vet inte riktigt vad som hade hänt.

Jag känner igen melodin i detta, när exempelvis riksdagsledamöter försöker kombinera en tid på fältet på olika Sverigebesök samtidigt som de förväntas befinna sig i riksdagen på varje liten debatt och omröstning. Jag förstår att det inte är hållbart i många fall.

Men det som då saknades redan från början var en plan och en kommentarsstrategi som tydligt förklarar för både reportrar och läsare hur saker är tänkta att fungera; en ny form av läsardebatt i vilken tidningar *både* kan generera extraklick och stärka läsardebatten.

Det är tillbaka till tänkarmössan som gäller. Förhoppningsvis leder hela denna debatt till slut fram till en någorlunda standardiserad kommentarsstrategi som faktiskt fungerar – och som inte bara är en tillbakagång till postade insändare.

Jimmy Wilhelmsson

Passa även gärna på att fördjupa ditt resonemang angående yttrandefrihetens avhängighet av kommentarsfält på kommersiella webbsidor. Jag är personligen av den åsikten att det är först när intresseorienterade webbplatser så som som politisktinkorrekt och antifa stängs ned medels tvång vi kan börja prata om inskränkningar på yttrandefrihet.

F-Ö vill jag bara påpeka att jag har full förståelse för de murvlar som inte vill sitta och tjata med ”proffskommentatorer” hela dagarna.

Alternativen äro två;
Ett: stäng kommentarsfälten
Två: betala murvlarna för deras kommentarer.

Då det ekonomiska läget för tillfället inte tillåter alternativ två återstår endast det första.

Ja, godnatt

Om bl.a. detta talade jag i SVT Debatt den 1 sep och i följande skriftliga debattinlägg:

Näthatet, kommentarsfälten och de dolda agendorna

Ingen tycks heller ställa den centrala frågan om Jan ”vi gillar olika” Helin som bedriver Sveriges största hetskampanj mot Sverigedemokrater och Thomas ”hopknycklad SD-valsedel i rännsteten” Mattson är de vara demokratisyn är de personer som är bäst lämpade att bestämma nivån för vad som ska tillåtas i tidningarnas kommentarsfält beträffande invandrings- och islamkritiska åsikter.

För mig är det uppenbart att det är att sätta bocken som trädgårdsmästare. Som ansvariga för respektive tidning har de förstås i strikt mening rätt att själva avgöra vilka kommentarer de vill censurera bort. Men när de deltar i diverse TV-soffor som opinionsbildare i denna fråga rent allmänt, då är det svårt jäv, i synnerhet som de oftast flankerats enbart av ryggdunkande SD-motståndare som Lisa Bjurwald.

Det är diskussion i media lika allsidig och objektiv som i Nordkorea. Men det är samtidigt symptomatiskt för vad som sker bakom det som synes ske när tidningarna nu börjar åsiktsselektera i sina kommentarsfält.

Ett intressant inlägg och jag tror att jag kan tala för alla mina chefredaktörskollegor när jag konstaterar att vi inte är nöjda med utveckligen. Det finns flera orsaker – okunskap, resurser, teknikutveckling osv – och säkert har vi också prioriterat detta för dåligt. Men låt mig kort fokusera på en sak.

Jag är en varm anhängare av tanken att journalisterna ska vara aktiva i sociala medier och gärna i tidningarnas egna forum, men man måste ha respekt för svårigheterna.

Jag tillhör nog en av de mer aktiva, som svarar på inlägg på min blogg på Expressen.se och som kommenterar exempelvis här och nu. Men: som chefredaktör är jag mest på en redaktion eller hemma, med konstiga arbetstider som möjliggör detta – situationen är en annan för en reporter på fältet.

Här finns en stor utmaning för de redaktioner som nu lovar större engagemang. Bland dem Expressen. Alldeles enkelt är det inte. Jag ser ibland kritik mot t ex reportrar som inte deltar i olika forum, men det känns orättvist när jag vet att journalisten är utsänd någonstans eller har sin första lediga dag efter fem nätter på redaktionen. Och så vidare.

Vi får alla fundera vidare på hur det ska bli bättre.

Vänligen

Thomas Mattsson,
chefredaktör för Expressen

”Många redaktioner upplever nu att detta spiller över på deras sajter och självkritiskt har de börjat fundera över sina kommentarsfält.”

”Det stora problemet med läsarkommentarer är att tidningarna egentligen aldrig varit intresserade av dialog. Här skiljer sig tidningarna väldigt mycket från alla de bloggar där det pågående samtalet mellan olika parter vuxit till att bli den viktigaste beståndsdelen av innehållet.”

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1522255/Den-goda-lasarkontakten.html

Jag önskar en fortsatt trevlig midsommarhelg!