– Det frigörs för ovanlighetens skull en massa resurser, så vi ser [...]]]> En chockvåg spred sig genom Sverige i går när beskedet kom att Astra Zeneca lägger ned i Lund. En som är mindre orolig är Ideon Science Parks VD Hans Möller. I Realtid.se förklarar han tvärtom att det innebär en ny chans för många parter:

– Det frigörs för ovanlighetens skull en massa resurser, så vi ser att det öppnas upp en massa möjligheter då företagen i vår miljö kan rekrytera folk, säger Hans Möller, vd för Ideon Science Park.

Som exempel nämner han Pharmacias nedläggning i Uppsala som genererade ett ännu större medicinkluster och som i dag har fler anställda än under Pharmaciatiden.

Och även om det är tråkigt för alla inblandade i Astra Zeneca-nedläggningen så tror jag Möller har rätt. Det är ur nedläggningar och nedskärningar nya konstellationer uppstår. Lunds och Ideons utmaning ligger i att behålla kompetensen och kunskapen så att den inte sticker iväg på annat håll. Dock tror jag att man står hyfsat väl rustade inför denna uppgift.

Det finns dessutom ett par förmildrande omständigheter som gör det lite lättare för just Lund. Närheten till bioteknikklustret i Köpenhamn gör att det går utmärkt att pendla och arbeta där. Det faktum att MaxLab IV kommer att byggas – och senare ESS – gör att satsningen på forskning inte nödvändigtvis blir mindre, även på kort sikt.

Jag tror inte att nya idéer mår bättre i bistra tider. Jag tror att nya idéer kräver bistra tider för att verkligen bli riktigt bra. Just i dag och ett par dagar framåt är detta nog en klen tröst för den som är drabbad.

Men i förlängningen utvecklas förmodligen även denna nedläggning till en upplyftande historia.

Redan vid invigningen svettades de fyra fackelbärarna med [...]]]> OS är slut och det har varit fantastiskt. Mindre fantastiskt var stundtals vädret men det kan ju ingen människa hjälpa. Mindre fantastiskt var också kanadensarnas nyttjande av teknik på flera olika plan. Faktum är att detta OS går till historien som ett av de tekniskt mest krångelfyllda någonsin.

Redan vid invigningen svettades de fyra fackelbärarna med Wayne Gretzky i spetsen eftersom en av jättefacklorna som skulle bilda en symbolisk lägereld verkade ha fastnat och ville inte komma upp ordentligt. Då hade redan den georgiske rodelåkaren Nodar Kumarishtavilis avlidit efter en olycka som tros ha orsakats av banans konstruktion.

Skidåkare släpptes inte iväg i tid eller alldeles för tidigt. Grafiken i tv visade antingen helt fel tider, dubbla versioner av skidskyttarna eller yrade om målfoton när det var helt klart vem som var först; flera gånger tvingades kommentatorer att uppmana sina tittare att helt enkelt strunta i den felaktiga grafiken. Lägg därtill en ismaskin som plöjde upp isbanan istället för att jämna till den, trubbel i alpina backarna utan ordentliga föråk och på tok för svåra banor och en massa annat.

Kanadas OS gick till historien som ett av de bästa någonsin. Om man å andra sidan kikar bland medaljerna så ser man att det krånglat som minst i de grenar där Kanada varit som bäst. Specialstuderar man sedan de två nationalsporterna curling och ishockey (där Kanada tog tre av fyra guld) så ser man att förberedelserna varit rigorösa, med snudd på märkliga.

Varje gång ett motståndarlag skulle diskutera sin nästa sten uppmanade jumbotronen publiken att faites du bruit – för oväsen. När en kanadensisk sten skulle slås blev det knäpptyst. I ishockeyn gick man ytterligare litet längre genom att se till att de två huvuddomarna i finalen mot USA helt enkelt var kanadensare. Som utomstående vet man inte om man ska skratta eller gråta åt de tafatta förklaringarna om att dessa domare faktiskt var ”bäst”. Haha, ja…men bäst för vem?

Nåja, nu avgjorde varken de tekniska problemen eller de ”kreativa inslagen” i curling och ishockey några medaljstrider. Tvärtom var OS en enorm framgång även för Sverige. Men nog kan bilden av kanadensaren som en oteknisk klåpare hänga kvar på näthinnan ett tag framöver.

Blame Canada! Blame Canada!

Att gå in och kika i [...]]]> Diagnos av sjukdomstillstånd, till exempel cancer, är oftast invasiv, smärtsam och dessutom kostsam. Ju snabbare och smidigare det går att skilja sjuka från friska desto mer resurser kan läggas på de sjuka, så därför är det naturligt att det forskas lika mycket kring diagnosmetoder som kring behandling. Projektet Oncopulse är ett intressant sådant.

Att gå in och kika i en kropp för att se om den är sjuk eller frisk, ett så kallat invasivt ingrepp, är såklart ofta förenat med både smärta och obehag. Biopsi som genomförs exempelvis vid misstänkt bröstcancer är ett sådant ingrepp där man plockar ut den vävnad som ska undersökas.

Oncopulse på Ideon Innovation har utvecklat en teknologi för att man ska kunna se på en ”vanlig” magnetkamerabild hur genomsläppligt ett cellmembran är och på så sätt avgöra friskhetsgraden. Detta projekt har det skrivits en hel del om redan tidigare men under dagen har upphovskvinnorna gått ut i ett pressmeddelande att de dessutom kikar på andra områden då teknologin som sådan är generell och kan studera vilka celler som helst.

”Vi kan med vår teknologi se hur genomsläppligt ett cellmembran är. För detta behövs en magnetkamera och det finns redan på de flesta sjukhus. Att valet först föll på bröstcancer var naturligt eftersom det drabbar många som i dag får genomgå både röntgen och biopsitagning med påföljande väntan. Nu närmast ska vi kika på prostata-cancer tillsammans med en grupp från Lund och Malmö. Vi vill även utforska möjligheten att applicera vår teknologi på diagnos av hjärntumörer”, förklarar Anna Stenstam, en av projektledarna bakom Oncopulse.

Och det här är spännande. Framtidens sjukvård hänger i mångt och mycket på diagnoserna; felaktiga eller bristfälliga diagnoser leder till en ineffektiv sjukvård oavsett hur vassa vi är på behandling. Rent spontant känns det som att sjukvården oftare säger ”Vi vet inte riktigt vad det är för fel på dig?” än ”Vi vet inte riktigt hur vi ska bota dig?”.

När kan vi skanna en kropp på en halv minut och berätta allt om dess sjukdomstillstånd som i scifi-filmerna?

I årtionden [...]]]> Filmer som Terminator, I Robot och Matrix bygger på skräcken för människans egna skapelser. Vad händer när våra maskiner blir medvetna om sin egen existens och att de endast finns till för att tjäna oss? Gör de uppror då? Hur kommer det att gå? Har människan någon chans eller ersätter de perfekta kopiorna sina imperfekta mästare?

I årtionden har domedagsscenarier avlöst varandra och att människans undergång inom kort är ett faktum bestrids aldrig; istället handlar det bara om när det sker och hur. Förutom miljöhot, slocknande sol och ilskna kometer så brukar vårt rasande utvecklingstempo när det gäller skapandet av artificiell intelligens vara populärt att skapa ominösa teorier kring – och då främst runt våra vänner robotarna.

Ordet robot kommer från ryskans ord för arbeta och beskriver mycket väl vad en robot är menat att göra – utföra sysslor människor inte vill/kan/får göra eller som roboten helt enkelt utför mer kostnadseffektivt. Och vilken intelligent varelse nöjer sig med det?

Låt säga att roboten i framtiden blir som den moderna medvetna människan, homo sapiens sapiens – människan som vet att hon vet. Har vi någon chans mot en specialtränad och illasinnad robot utan skrupler, moral, ånger, medömkan, rädsla eller onödiga känslosamma band? Som vet att hon vet och gör allt för att hamna överst på näringskedjan. Som kan reparera sig själv och på egen hand säkrar energiförsörjningen. Som inte räds kyla, hetta, sömnbrist eller kroppsligt våld och som opererar lika bra oavsett tryck, höjd, syrehalt och mental press.

När man ser den hemmabyggda Lego Mindstorms-roboten som på 12 sekunder löser Rubiks kub inser man att en fokuserad robot löser sin uppgift lika snabbt som den mest geniala människan – men varje gång. Och 24 timmar om dygnet.

Å andra sidan har människan också trumfkort. En människa anpassar sig väldigt bra till rådande omständigheter. Samma snillrika hjärna som uppfann roboten kan också tänkas hitta sätt att förgöra den. En robot, aldrig så tänkande, kör efter de mönster den lärt sig och blivit programmerad, åtminstone tills den dag den mänskliga hjärnan går att kopiera rakt av.

Jobbiga nyheter om att hemmapulare knäckt Blu-ray, iPhone och våra kära betalkort är i detta sammanhang riktigt bra nyheter. Det innebär att vi fortfarande ligger före och kan knäcka de idiotsäkra maskiner och system vi lagt mångmiljardresurser på att säkra.

Kom det ihåg. Det oknäckbara systemet finns alltså ännu inte. Och först när det finns bör vi kanske vara riktigt rädda för Terminatorn med uppdrag att pensionera oss en gång för alla.

Jobba på, kära crackare – mänskligheten vilar tungt på era axlar.

Innovation är olika för olika personer men inte tänker jag mig att [...]]]> Sverige passerar USA i innovationsligan på IT-området enligt en undersökning gjord professor Leonard Waverman på Haskayne School of Busienss på universitetet i Calgary. Studien delas upp i delområdena Government, Business och Consumer och menar att Sveriges topplacering är tack vare utbredda satsningar i infrastruktur och bredband(?)

Innovation är olika för olika personer men inte tänker jag mig att ett lands innovativa värde kan baseras på dess infrastruktur eller mängden bredband. Givetvis är dessa två grundbultar förutsättningar för ett innovativt samhälle inom IT-sektorn – men ett land är inte automatiskt innovativt för det, kan man tycka.

Men i undersökningen Connectivity Scorecard 2010, bland annat omnämnd i dagens Computer Sweden, konstateras att Sverige ligger på topp tack vare stora satsningar på infrastrukturen, framförallt inom det offentliga men även inom näringslivet. Sämst får Sverige på delområdet usage & skills inom Business och Consumers, vilket jag tycker är mer anmärkningsvärt. Ett land som Danmark ligger till exempel klart före inom just dessa grenar och även tvåan USA ligger före, men tappar å andra sidan på det offentliga.

Jag är lite tveksam; innovation går såklart att mäta på olika sätt men frågan är om det inte är offentlighetsprincipen som sådan som ligger bakom ett innovativt svenskt IT-samhälle. Det som inte går att offentliggöra kan man heller inte lägga ut på medborgaren att själv ta hand om. Eller också har jag helt fel, jag har inte tagit del av vare sig undersökningen i sin helhet eller en detaljerad beskrivning av metoden.

Men…valet i höst lär till exempel visa på skillnaden i hur amerikaner och svenskari gemen använder IT i det offentliga. Jag tror inte på ett särskilt stort genombrott för de sociala verktygens betydelse för valutgången, åtminstone inte som går att jämföra med senaste valet i USA. Man kan också kika på hur mycket innovation som kommer ut ur varje satsad krona i Sverige; det är inte heller direkt upplyftande läsning.

Vi har ett enormt innovativt samhälle och besitter mängder av idéer och globalt konkurrenskraftig kunskap i det här landet. Men vi har likaledes enormt svårt att omsätta det i kommersiellt gångbara affärsidéer. Det tål att tänkas på varje gång vi slår oss på bröstet vid liknande undersökningar.

Tidigare följde jag inte Skånska Dagbladet på webben. Nyheterna var alltför provinsiella och handlade [...]]]> I Malmö finns ett fotbollslag och en papperstidning. Säger en del. Men på senare tid har faktiskt Skånska Dagbladet (SkD) börjat konkurrera med Sydsvenskan (SDS) både teknik- och innehållsmässigt. Prenumerationsmässigt är pappersversionen av SkD fortfarande mer landsortsbaserad än SDS – men på webben börjar det hända saker.

Tidigare följde jag inte Skånska Dagbladet på webben. Nyheterna var alltför provinsiella och handlade sällan om Malmö/Lund, det område jag opererar mest inom. I dag är SkD fortfarande den tidning som är mest läst i mellersta Skånes mindre orter och har mindre spridning i Malmö än vad Arbetet Nyheterna hade under sina sämsta dagar – men på webben har det börjat hända saker.

Nyheter handlar för mig om tre saker; snabbhet, relevans och djup. SDS har traditionellt sett regerat inom samtliga tre områden vad gäller Malmöregionen, men inte längre.

Snabbhet
En flukt på Skånskans malmösidor ger i dag samma sorts snabba nyheter om krockar, olyckor och andra texter om händelser vars ålder mäts i minuter. Sidstrukturen bjuder dessutom in till fler övriga nyheter och mindre reklam som stör mitt i alltihop.

Relevans
Det syns tydligt direkt i menyn att de mindre städerna Eslöv, Hörby och Höör kommer före Malmö och Lund – men förstasidan listar ändå Malmö- och till och med Köpenhamnsnyheter oftare än de provinsiella, precis som konkurrenten Sydsvenskan. Man har insett att webb- och pappersläsarna inte nödvändigtvis är samma personer.

Djup
Det är inte längre så att SkD nappar på nyheter som SDS redan gjort, utan man satsar en hel del på att skapa eget. Den uppseendeväckande intervjun med Malmös starke man, Ilmar Reepalu, var en del i en artikelserie om judehat i Malmö med omnejd och skrevs i samband med Förintelsens Minnesdag. Artikelserien gick i Skånskan och Sydsvenskan fick anledning att haka på och citera dem i efterhand.

Intressant med fler nyhetskällor än de traditionella för oss i den här regionen. Och kul!