”Vi är helt beroende av att antingen näringslivet eller landets universitet knoppar av affärsidéer ur sin forskning och utveckling. I Sverige har universiteten generellt sett inte släppt ifrån sig fullt så många idéer vi kanske hade hoppats på men för vår del på Ideon Innovation ser vi nu starka förändringsvindar även därifrån, tack vare entreprenörsutbildningarna och tätare samarbete”, förklarar Patrik Andersson.

75 miljoner kronor har affärsidéerna på de båda inkubatorerna skrapat ihop i riskkapital under den senaste åttamånadersperioden. Nu kan, som vi så ofta påpekar, inte all framgång mätas i riskkapital men givetvis är det ett tecken på att kapitalet är villigt att satsa och riskera på idéerna, ett slags kvalitetsbevis.

Inflödet har det varit lite knackigare med under 2009, åtminstone för Ideon Innovation. Ökad konkurrens från andra regionala initiativ och ett allmänt mindre intresse för företagande sägs ha legat bakom. Inkubatorn har dessutom relativt höga krav på både hög innovativ höjd och gärna även en högteknologisk inriktning, även om man tummat en del på det senare i år. Även tjänsteföretag, och inte bara de strikt produktfokuserade, är nu välkomna att ansöka. Och nu har alltså ökat fokus på att aktivt leta fram diamanterna bland idéer gett resultat. Mot slutet av året räknar verksamhetsansvarige Patrik Andersson med att ha 22 affärsidéer i sin inkubatorprocess, vilket betyder att inflödet då är bättre än utflödet.

Ideon Bioincubator har å sin sida alltid haft ett visst tryck på sig, tack var att man erbjuder våtlaboratorier och andra faciliteter som biomedicinska bolag behöver från dag ett.

Ett inkubatorbolag sitter i genomsnitt två år innan det är dags att flyga med egna vingar. En del så kallade alumnibolag stannar dock kvar i den fysiska miljön eftersom nätverket och närheten till likasinnade är uppskattade fördelar med inkubatorn.

I media:

• VD-tung premiärinvestering för Timezynk (Rapidus)
• Idéer föds i Ideon (Computer Sweden)
• Mer riskkapital till innovation (Skånskan)
• Näringslivstoppar går in i Ideonföretag (Skånskan)
• Riskaptiten ökar i Lund (Rapidus)

De flesta journalistiska texter har en vinkel. Väldigt få texter är rena informationstexter eftersom sådana både är hyfsat tråkiga att läsa och dessutom ofta inte innehåller något samhällsnyttigt värde. Det innebär att en journalistisk artikel om dig eller ditt företag faktiskt kan få en negativ vinkel eller åtminstone inte den vinkel du tänkt dig. Detta kan du inte göra mycket åt.

För precis som att du har frihet att kommunicera hur du vill så har också journalisten rätt att tolka som denne vill. Bra journalister ger dig däremot chansen att läsa, förbereda dig och rätta faktafel innan texten går till publicering. Det är då viktigt att dina korrigeringar endast gäller faktafel som antingen är objektivt felaktiga eller som på något sätt kan misstolkas på ett sätt som är hyfsat uppenbart och som kan förvanska verkligheten.

För en tid sedan ville till exempel Vänsterpartiet ha en korrigering av en text i tidningen Stockholm City:

”Vänsterpartiet hamnar näst sist i Stockholms Citys jämställdhetsgranskning av kvinnorepresentationen i Stockholm stads bolagsstyrelser. Partiet vill ha en rättelse av City, men reporter Jessica Ritzén säger att det inte finns några fel att rätta”, skriver Second Opinion.

Och liknande exempel upplever jag flera gånger om året med de klienter jag arbetar eller diskuterar med – och i de allra flesta fall förklarar jag att det de reagerar mot inte är faktafel, utan tolkningar. Journalisten har rätt att tolka. Så funkar media och så funkar pr. Vill du ha absolut tolkningsföreträde köper du reklamplats, det är därför reklam är värt mindre per spaltmeter än journalistiska artiklar.

Därmed inte sagt att det är helt kört bara för att du bli märkligt tolkad i media. Det du först bör göra är att kontakta journalisten och förklara vad du tycker är konstigt. Lugnt och utan att brusa upp. Kräv inte en ändring; förklara att du är med på att nyheter ska vinklas men berätta din syn på tveksamheterna. Släpp inget pressmeddelande och kräv ändring, detta leder bara till ytterligare vinklar i samma riktning och stjälper mer än det hjälper. Försök framförallt få förstående från journalisten inför framtiden; ändringar får du mycket, mycket sällan så kräv det inte ens.

Det andra du bör göra är att förklara din syn på saken, exakt likadant som du förklarade för journalisten, men på din egen blogg och länka till originalartikeln. Undvik gärna att kommentera direkt i den aktuella artikeln, hur lockande det än är, eftersom du helst vill utnyttja din egen plattform nu när du vill berätta din vinkel. Följ dock gärna kommentarerna efter artikeln och se vart diskussionen leder. Kanske är det andra som uppmärksammat konstigheterna och kan ge ytterligare rättvisa i din riktning.

I din egen bloggpost får du gärna redovisa hur diskussionen med journalisten gått så att även denne måste tänka på vad han/hon säger till dig. Viktigast av allt; håll dig alltid till den oförskönade sanningen. Och nästviktigast av allt; om du märker att diskussionen ebbar ut – slå inte bensin på elden genom att indignerat fortsätta klaga på media.

Journalister är människor. Människor gör eller tolkar fel. Har du en bättre förklaring, redogör för den lugnt och sakligt. Om journalisten trots allt visar sig ha rätt – erkänn, lova bättring och ta det som en värdefull insikt om att vårt öppna mediesamhälle faktiskt fungerar.

Medicinska tester brukar generellt delas upp i två olika metoder; in vivo och in vitro. In vitro betyder ”i glas” och innebär helt enkelt att testet sker i ett provrör. Sådana tester är ganska dåliga när det handlar om att kontrollera huruvida en testsubstans kommer att nå önskad kroppsdel eller effekt och bli en lämplig läkemedelskandidat. In vivo-testerna sker å andra sidan i en levande organism och medför ofta höga kostnader och obehag för djuret i fråga, om det rör sig om ett djurtest.

”Insekter och människor delar på fler likheter än man kan tro. Vad vi upptäckt är att den barriär som omger såväl gräshoppans som människans hjärna använder samma grundläggande mekanismer för att sortera ut vilka substanser som skall passera in i hjärnorna. I dag är en av de stora utmaningarna att kunna designa ett läkemedel så att det kan passera genom hjärnbarriären och nå till sitt tilltänkta behandlingsområde. Detta kräver omfattande forskning och många experiment”, förklarar Peter Aadal, VD på Entomopharm i ett pressmeddelande från förra veckan.

Det här har ganska få svenska medier nappat på – men desto fler danska. Nu är i och för sig Entomopharm fortfarande (tror jag) ett danskt bolag men det har flyttat till en svensk bioinkubator i Lund så forskningen som snart kommersialiseras är i högsta grad en svenska angelägenhet. Dessutom plockade man in 15 miljoner kronor i en nyligen avslutad emission.

Läkemedel, har jag förstått, handlar alltmer sällan om att ge rätt effekt – utan mer om att få det att hitta fram till rätt kroppsdel. Det här är spännande saker – och tål att skrivas om.

”Detta hus är tänkt att bli en mötesplats för företagsamma; en samlokalisering av alla viktiga aktörer på och runtomkring Ideon Science Park för att skapa en startpunkt för frågor kring innovation och nyföretagande i regionen. Själva huset kommer att bestå av 6.000 kvadratmeter fördelat på 3 våningar fyllda med idéer, entreprenörer och studenter – och beräknas vara klart för inflyttning i november i år”, säger Katarina Björklund, Ideon Science Parks projektledare, i ett pressmeddelande från i morse.

Vad innebär detta? Jo, det innebär dels att Ideon snabbt hittar planer för att fylla upp när befintliga jättar drar ner. Faktum är att Ideons chef Hans Möller brukar säga att Ideon Science Park växt i svallvågorna efter varje lågkonjunktur i forskningsbyns historia – och då är det kanske snart dags igen.

Men det innebär också att Ideon och staden Lund börjar ta varningstecknena på allvar. Malmö blev nyligen utpekat som en av Europas mest företagarvänliga städer – medan Lund hamnar ganska långt ner i en nationell när till exempel Centerpartiet tar tempen på hur studenters och ungas kunskaper tas tillvara inom näringslivet.

Lunds nye näringslivschef lär omfamna detta initiativ med värme. En bra start, helt enkelt.

Magisterexamen i statsvetenskap fyllde jag med diverse studier om terrorism (då var ämnet iskallt i Sverige). Delar av mitt arbetsliv har dessutom bestått av att arbeta med omvärldsanalys så jag känner igen en spionönskelista när jag ser en. IDG rapporterar i dag kring det förslag som RIAA och MPAA lagt fram och som de på fullt allvar borde bli verklighet för att stoppa piratkopieringen av digital underhållning.

Den innehåller (enligt IDG) förslag på åtgärder som:

• Spionprogram som installeras på användarnas datorer och som kan upptäcka piratkopierat material.
• Obligatoriska brandväggar som kan känna av om en användare ägnar sig åt att sprida upphovsrättsskyddat material olagligt.
• Den amerikanska tullen ska få söka igenom bärbara datorer, mediespelare och usb-minnen på jakt efter piratkopierat material.
• Större internationella påtryckningar på andra länder att införa striktare lagar och regler kring upphovsrättsskyddet.
• Amerikanska myndigheter såsom FBI och Department of Homeland Security bör bistå i jakten på piratkopierare.

Det här har ingenting med piratkopiering att göra längre. Att koppla in säkerhetspolisen är enbart en flört för att skaffa allierade, men det är mig veterligen första gången det gjorts så tydligt och konsekvent. Det branschen borde ägna sig åt är att se på sina egna tillkortakommanden och fråga sig vad de egentligen erbjuder sina tilltänkta kunder istället för att enbart krama distributionsleden och skylla dalande försäljningssiffror på nedladdning.

De borde fråga sig:

• Hur skapar vi egentligen tjänster som är lika enkla som piratalternativen men där folk kan betala?
• Personligen använder jag Headweb – bra och smidig, men på tok för dåligt innehåll. Hur ser vi till att innehållet i våra tjänster är lika välfyllda som piratalternativen?
• Måste biografer få filmer innan butiker och uthyrningsställen? Borde folk få välja hur/var de ska få se filmen?
• Och viktigast – vet vi vilka dörrar vi öppnar genom att hoppa i säng med de hårda grabbarna? De skiter nämligen i dina filmer och din musik – de vill bara ha sina metoder in i lagboken.

Detta må vara hårda ord. Men det är rätt farliga saker vi pratar om.

Du hittar fler detaljer här.

Tror du att en IT-chef på din bank hade jublat över ”hur populär deras webbtjänst är” om det inneburit att sajten fått kapacitetsproblem eller till och med kraschat? Knappast, va? De som har koll på webben vet hur man lasttestar sajter och lägger rätt resurser för att hålla igång det hela. De andra som är gnidna eller ovetande står i bästa fall och kliar sig i huvudet och i sämsta fall jublar över ”populariteten”.

Det senaste exemplet är Arbetsförmedlingens nya webbsatstning som inte höll måttet i dag. I morse stod att läsa ”Just nu har vi kapacitetsbekymmer och vi jobbar på att inringa och avgränsa problemet” och fortarande långt efter lunch har sajten tekniska problem. Högskoleverket hade liknande problem förra våren då alltför många ansökningar ledde till prestandaproblem. Det var då tredje året i rad som sajten brakade ihop under ansökningstidens sista skälvande timmar – då dess service behövdes som mest för flest människor, cirka 50.000 sökande.

Inte bara myndigheter har detta fokusproblem; historien är full av mustiga reklamkampanjer som körts på stora mediesajter men som ligger på driftlösningar som närmast kan liknas vid webbhotellpaket. Okunskap, gnidenhet och felriktad glädje över kampanjens popularitet är faktorer som gör att webben fortarande kan ses som en lekplats och inte riktigt på riktigt.

Jonas Gustafsson på driftbolaget Ballou Hosting Intelligence kan konfirmera:

”Vi driftleverantörer måste bli bättre på att både förklara och sälja rätt lösning för rätt tjänst. Jag har sett exempel där man köpt utrymme via ett vanligt webbhotellpaket för massiva annonskampanjer på sajter som MSN. Resultatet blev såklart att sajten brakade ihop, annonsören förlorade pengar, reklambyrån blev förbannade på oss och vi fick ofrivillig badwill. Hade vi vetat från början vad det hela skulle användas till så hade vi såklart haft möjlighet att föreslå en bättre lösning och just i detta fallet så lärde man sig och kollar numera med oss först.”

På webben accepteras inga köer.