MetroTekniks artikelserie ligger fortfarande inte på webben i sin helhet, man har bara kommit till frågeställare nummer ett, Jon Karlung på driftleverantören Banhof, som undrar om datalagringsdirektivet. Hans Möllers fråga är kort och gott:

”Skulle ni ställa er bakom att vi skapar en nationell innovationsstrategi?”

och genererar givetvis inga större invändningar i något parti (en del har till och med svarat med det strängt förbjudna ordet ”ja”!). Detta är också problemets kärna. Det är alltid någon annan som tar hand om innovationer och entreprenörskap – inte politikern, utan någon annan.

Detta stämmer i och för sig ganska väl med hur entreprenörer och näringsliv vill ha det. Men politiker, vars främsta uppgifter är att lagstifta och resursfördela, kan både hjälpa och stjälpa i detta arbete. Och i valtider skulle man kunna passa på att sätta fingret på vikten av innovationens roll i ett litet men rikt land som Sverige och höja frågans vikt. Alla pratar nämligen jobb – men ingen alls pratar om hur de blir till. Några pratar om offentlig sektor, andra pratar om privata jobb. Ingen pratar om hur de blir till.

Nyhetstjänsten Rapidus har gjort en liknande undersökning och ringt runt till regionens nyckelpersoner inom innovationssystemet. Även där får Hans Möller uttala sig:

”Innovationspolitiken finns inte. Jag har aldrig hört någon svensk statsminister ta ordet i sin mun. Istället handlar det om individuella plånboksfrågor.”

Och likaledes kritiska är Medicon Valleys vd, Charlotte Ahlgren och Lunds universitets innovationsdirektör, Ashkan Pouya.

”Det handlar om att bli en välkomnande region. I Silicon Valley är det en väldig rörelse av folk eftersom de duktiga kommer dit och bygger företag.”

Jobb och välfärd är viktiga valfrågor som engagerar väljare - innovation och entreprenörskap är det inte. Det är som att man tror att innovativa entreprenörer finns och klarar sig genom alla väder - oavsett vad vi gör med dem, hur vi pratar med dem eller vad vi hittar på för kluriga system för dem som de måste snåra sig igenom. Ingen är intresserad av att vurma för den flyktiga grupp människor som kallas företagare, helt enkelt för att få politiker begriper sig på dem.

Den typiske politikern är varken egenföretagare eller ingenjör; han/hon har istället ofta massiv erfarenhet av stora politiska system, organisationer eller företagsledningar – men noll kunskap om hur ett företag startas, marknadsförs, underhålls och administreras i samklang med resten av samhällets delar (föräldraskap, sjukdom, arbetslöshet och så vidare).

Det är den enda förklaringen jag kan se till att det ser ut som det gör. Men faktum kvarstår att Sveriges största chans att återigen positionera sig som välfärdsland nummer ett är att skapa högkvalitativa tillväxtföretag inom avancerade branscher som exempelvis teknik, life science och miljö, gärna med internationellt fokus. Ingenting av det som levereras från partiernas håll inför valet 2010 pekar åt detta håll. Istället talas det enbart om hur de magiskt framtrollade summorna ska fördelas – inte om hur vi gräver mer guld.

Sanningen är att inget av riksdagspartierna förtjänar en enda entreprenörs eller egenföretagares röst – och har inte gjort under hela 2000-talet. De tar dig helt enkelt för givet. De vet att du inte kommer att sluta vara innovativ och gå din egen väg, oavsett vilka hinder de sätter upp. Vad de hoppas är att du dock stannar kvar i Sverige och gör det.

Tveka inte att göra dem besvikna.

En visuell innovation är något som förstärker, förbättrar eller förändrar det vi upplever med våra ögon. Eftersom innovationen just är en innovation är det därför svårt att demonstrera den via de vanliga medierna som webb, tv och papperstidningar eftersom dessa mediers visuella kapacitet inte kan göra innovationen rättvisa.

Nintendo är mycket medvetna om detta. Nästa år släpper de en ny version av den handhållna spelenheten Nintendo DS - som ska kunna spela 3D-spel (utan glasögon), därför heter den såklart 3DS. Ansvarige producenten Hideki Konno avslöjar i en intervju att de har problem med pr-arbetet inför lanseringen.

”We are constantly discussing how to market the product. Our internal PR departments are saying that we should use cinema advertising, because cinemas are capable of showing 3D movies. But our key point with 3DS is that you don’t need glasses, which you obviously need to use in cinemas. So we think regular marketing and promotional activities will be very tricky for us. I think that a lot of awareness about 3DS will be spread by word of mouth.”

Jag tycker mig komma ihåg att pr-arbetet för digital-tv och hdtv stötte på exakt samma problem. Hur bevisar man för konsumenten att digitalt förbättrad bild i tv-program är värt att lägga pengar på eller hur mycket högre upplösning en hdtv ger – utan att få denne att masa sig till affären för att kontrollera det själv?

Vi har genom både pr- och reklamhistorien fått se många stolpskott gällande de olika försöken att ”bevisa” att den visuella innovationen verkligen är fantastisk – och kommer säkert att få se flera till. Både Nintendo och Sony satsar stenhårt på 3D och för den som inte sett Avatar eller liknande 3D-filmer på bio (det finns ännu bara några stycken) så kan jämförelsen fortfarande bara beskrivas med bokstäver och siffror.

Icke desto mindre är det en nyttig utmaning för en pr-avdelning att sätta tänderna i. Det är nästan så att man blir lite avundsjuk på arbetet de har framför sig…

”Detta hus är tänkt att bli en mötesplats för företagsamma; en samlokalisering av alla viktiga aktörer på och runtomkring Ideon Science Park för att skapa en startpunkt för frågor kring innovation och nyföretagande i regionen. Själva huset kommer att bestå av 6.000 kvadratmeter fördelat på 3 våningar fyllda med idéer, entreprenörer och studenter – och beräknas vara klart för inflyttning i november i år”, säger Katarina Björklund, Ideon Science Parks projektledare, i ett pressmeddelande från i morse.

Vad innebär detta? Jo, det innebär dels att Ideon snabbt hittar planer för att fylla upp när befintliga jättar drar ner. Faktum är att Ideons chef Hans Möller brukar säga att Ideon Science Park växt i svallvågorna efter varje lågkonjunktur i forskningsbyns historia – och då är det kanske snart dags igen.

Men det innebär också att Ideon och staden Lund börjar ta varningstecknena på allvar. Malmö blev nyligen utpekat som en av Europas mest företagarvänliga städer – medan Lund hamnar ganska långt ner i en nationell när till exempel Centerpartiet tar tempen på hur studenters och ungas kunskaper tas tillvara inom näringslivet.

Lunds nye näringslivschef lär omfamna detta initiativ med värme. En bra start, helt enkelt.

 Vad gör man åt det? Jo, man ser till att antalet tomma lastbilar hålls nere via ett snyggt och smart planeringssystem som bygger på positionering. Combain Mobile i Lund gör just det och det uppmärksammade också i både åkeri- och telekommedier i förra veckan. I pressmeddelandet säger de bland annat:

”Combain Mobile Tracker Express är ett trackingsystem för åkerier som bygger på kallad hybridpositionering, vilket innebär att man samkör flera olika positioneringstekniker för den effektivaste, strömsnålaste och säkraste lokaliseringstjänsten av lastbilar – dessutom helt utan installationskostnader.”

Hybridpositionerin innebär att mobiltelefonen utnyttjar flera olika positioneringstekniker och hoppar sömlöst mellan dem när det behövs . De tekniker Combain kombinerar är GPS, operatörspositionering, CellID och wifi. En trackingmodul som installeras med klienten på varje mobiltelefon väljer den teknik som för tillfället är gynnsammast och berättar för det centrala systemet var den befinner sig.

Åkeriet kan på detta sätt följa alla sina lastbilar samtidigt på en karta via Combains webbtjänst och kan lättare planera körningar i förväg. Enligt Combain själva skulle ett genomsnittligt åkeri kunna kapa sina tomma körningar med hälften – trots detta står i dag 90 procent av svenska åkerier utan någon positioneringslösning alls.

Detta är ett bra exempel på innovation som kanske egentligen är tänkt att effektivisera ekonomiskt – men som i vevan även bidrar med miljömässiga fördelar. Allt är inte guld som glimmar – ibland är det rentav grönt!

Rubriken är något missvisande, jag erkänner. Få av oss ogillar IT – men desto fler inser att den ibland inte är så effektiv som det påstås. Ibland tror jag många krånglar till det och skapar extra meckiga system för att man är rädd att missa något och vill ha en applikation som gör ”allt”.

I förra veckan fick jag anledning att prata med killarna bakom nystartade TimeZynk - tidrapportering för rörliga branscher via mobiltelefonen. Jaha? - kan man ju tycka. Tidrapportering via mobiltelefonen känns som något man pysslat med sedan wap-lurarnas tid, eller? ”Jovisst”, sade Ulf Jönsson på Timezynk. ”Men märkligt nog använder massor av medelstora företag inom branscher som bemanning och bygg fortfarande papper och penna därför att existerande system är för dyra, för krångliga eller tar för lång tid för den enskilde medarbetaren.”

Hm, tänkte jag. Jag ser scenariot framför mig. En stressad medarbetare som befinner sig än på ena stället och än på andra kommer helt plötsligt på att de senaste dagarnas arbete måste skickas in. Vad är då önskescenariot? Jo, att fiska upp mobilen, klicka på ikonen för tidrapportering, fylla i antal timmar och projektkod och sen skicka i väg – max en halv minut bör det ta och helst ska verktyget hålla inne rapporten om mobilen råkar vara utanför täckning och istället skicka när operatörsnätet åter är tilgänglig. Allt detta lovar TimeZynk.

Butikservice, ett bolag som hyr ut bemanning till dagligvarusektorn, har ingått i ett pilotprojekt med Timezynk och den testansvarige där, Niklas Rosén, konstaterar bland annat följande:

”För vår del är ett sånt här system verkligen fantastiskt. Det sparar otroligt mycket tid både för mig som chef men framförallt även för de anställda som inte är roade av att lägga onödig energi på rapportering. Jag trodde väl inte att det skulle fungera tillfredsställande direkt men det har det faktiskt gjort.”

Bygg- och bemanningsbranschen ogillar förmodligen inte IT. Men de som jobbar där har ständigt ett arbete att utföra och vill inte tjafsa med grejer som tar lång tid (vilket jag ofta gör). Om TimeZynk håller vad det lovar så borde det passa dem som handsken. Så enkelt kan IT faktiskt vara.

Snabbare fakturering med tidrapport i mobilen – TelekomIdag

Tidrapportering via mobilen – Elinstallatören

Det har de senaste månaderna skrivits mycket i lokala tidningar om Mobile Heights Business Center - ett initiativ för att låta lokala entreprenörer välja och vraka bland en massa telekompatent jättar som Ericsson och Teliasonera inte vill använda eller ens förfoga över. Satsningen är ett samarbete mellan normalt långsamma aktörer som Region Skåne, Arbetsförmedlingen, Connect Skåne, Innovationsbron Syd, Region Blekinge, Trygghetsrådet och Vinnova och har hamnat på tapeten även i nationella medier inte minst efter Astra Zenecas uppmärksammande nedläggning i Lund.

Varför? Jo, för att något liknande såklart skulle kunna ske inom andra branscher, till exempel läkemedelsbranschen. Stora bolag med kombinationen mycket kunskap/lite incitament kan dela med sig till mindre bolag med omvänd värdefördelning. Genial. Men vanligt? Icke.

Per Eriksson i Computer Sweden skriver:

Den gamla sanningen att små och stora företag alltför sällan möts gäller inte längre. Åtminstone inte i Skåne – och i alla fall inte när det handlar om telekom.

Och visst är det märkligt att ett sådant initiativ som Mobile Heights Business Center ska ta så lång tid och vara så svårt att genomföra. Det här initiativet är kanon och flera steg i rätt riktning, inget snack om saken – men det pekar ändå på ett stort regionalt problem i backspegeln när en så självklar sak som att ett bolags oanvända patent inte automatiskt vill söka sig till lokala drivna händer som faktiskt vill, och kanske rentav kan, göra saker av dem. Nya produkter eller tjänster. Pengar. Jobb. En blomstrande region.

Nu gäller det för de inblandade att inte bara sitta på häcken och klappa sig på axeln för ett väl utfört jobb. Raskt in på nästa bransch med er. För bra idéer går nästan alltid att kopiera. Patent eller inte patent.

I årtionden har domedagsscenarier avlöst varandra och att människans undergång inom kort är ett faktum bestrids aldrig; istället handlar det bara om när det sker och hur. Förutom miljöhot, slocknande sol och ilskna kometer så brukar vårt rasande utvecklingstempo när det gäller skapandet av artificiell intelligens vara populärt att skapa ominösa teorier kring – och då främst runt våra vänner robotarna.

Ordet robot kommer från ryskans ord för arbeta och beskriver mycket väl vad en robot är menat att göra – utföra sysslor människor inte vill/kan/får göra eller som roboten helt enkelt utför mer kostnadseffektivt. Och vilken intelligent varelse nöjer sig med det?

Låt säga att roboten i framtiden blir som den moderna medvetna människan, homo sapiens sapiens – människan som vet att hon vet. Har vi någon chans mot en specialtränad och illasinnad robot utan skrupler, moral, ånger, medömkan, rädsla eller onödiga känslosamma band? Som vet att hon vet och gör allt för att hamna överst på näringskedjan. Som kan reparera sig själv och på egen hand säkrar energiförsörjningen. Som inte räds kyla, hetta, sömnbrist eller kroppsligt våld och som opererar lika bra oavsett tryck, höjd, syrehalt och mental press.

När man ser den hemmabyggda Lego Mindstorms-roboten som på 12 sekunder löser Rubiks kub inser man att en fokuserad robot löser sin uppgift lika snabbt som den mest geniala människan – men varje gång. Och 24 timmar om dygnet.

Å andra sidan har människan också trumfkort. En människa anpassar sig väldigt bra till rådande omständigheter. Samma snillrika hjärna som uppfann roboten kan också tänkas hitta sätt att förgöra den. En robot, aldrig så tänkande, kör efter de mönster den lärt sig och blivit programmerad, åtminstone tills den dag den mänskliga hjärnan går att kopiera rakt av.

Jobbiga nyheter om att hemmapulare knäckt Blu-ray, iPhone och våra kära betalkort är i detta sammanhang riktigt bra nyheter. Det innebär att vi fortfarande ligger före och kan knäcka de idiotsäkra maskiner och system vi lagt mångmiljardresurser på att säkra.

Kom det ihåg. Det oknäckbara systemet finns alltså ännu inte. Och först när det finns bör vi kanske vara riktigt rädda för Terminatorn med uppdrag att pensionera oss en gång för alla.

Jobba på, kära crackare – mänskligheten vilar tungt på era axlar.

”Datorn och mobilen är en stor källa till frustration, om man har barn. Att se sin tonåring med en hand, och nästan ett öga, göra läxorna samtidigt som hon klickar mellan MSN, Facebook, Youtube och Spotify kan få stresshormonerna att rusa på den mest förstående förälder.”

Detta är inte att göra flera saker samtidigt, för mig. Detta är att göra läxan och samtidigt förströ sig med brus. Det kan hända att det inte stör, det beror ju helt på person – men att dra några slutsatser kring hur multitaskande den individen är i till exempel sitt arbete skulle jag som arbetsgivare inte göra.

I kommunikationsbranschen har du ständigt flera saker att göra på en gång. Jag har aldrig två renodlade timmar på mig att sitta med en enda text eller en enda idé. Samtidigt som jag skriver något viktigt kan vem som helst avbryta mig via epost, chat eller sms och ge mig nya uppgifter jag måste utföra genast, utan att för den delen avbryta skrivandet. Så fungerar mitt jobb – är det brått så är det. Prio, prio, prio och kontentan är att uppgifterna blir upphackade i smådelar. För mig går detta utmärkt till en viss gräns; det händer att slarvfel begås men det finns ofta rutiner för att hitta dessa också. Att stänga in sig på ett rum i tre minuter för att göra sista genomläsningen är ett sådant knep. Att låta någon annan läsa igenom texten är ett annat.

Däremot klarar jag inte av att lyssna på musik samtidigt som allt detta sker, där går gränsen. Under min militärtjänstgöring hade jag stora problem med att ta in morsekod samtidigt som det visslades och pratades under de övningar vi utsattes för. Jag hade dock inga problem med att utföra flera sysslor samtidigt. Det är alltså inget fel på min multitasking men den kommer på bekostnad av att övriga störmoment helst bör försvinna.

Min spontana kommentar till det så kallade multitaskingfenomenet är alltså; kan du verkligen multitaska eller kan du bara utföra en uppgift samtidigt som du blir störd utifrån? Båda talangerna är nyttiga – men helt olika.

Å andra sidan är jag ingen hjärnforskare. Bara en simpel kommunikationsarbetare – som kan göra två grejer samtidigt.