informatören » Ideon Innovation

Hur lång tid bör en startup ha på sig?

Jimmy Wilhelmsson — Wed, 11 Jan 2012 09:31:57 +0000

”Du borde hata att vara startup”, skriver Erik Starck som rubrik till en kort bloggpost om att ”varje dag du befinner dig i startup-läget är en misslyckad dag.”

Tonen må vara hård, men uppriktig. Det väcker nytt liv till en gammal fråga; hur lång tid bör en startup ha på sig?

När jag läst Starcks korta inlägg och dessutom följer länken till Fredrika Gullfots originalinlägg, förmodar jag att Starck menar att dagen du slutar vara startup är din ”riktiga start”, så att säga.

Han skriver nämligen:

We tend to glorify the startups too much. As Steve Blank says “a startup is a temporary organization designed to find a scalable business model”. What this actually means is that each day you spend in “startup mode” is a failed day. You still haven’t found the scalable business model!

Fredrika Gullfot är själv entreprenör och driver uppstartsföretaget Simris Alg, som är kopplat till företagsinkubatorn Ideon Innovation (som jag arbetar med) och Marint centrum i Simrishamn. Det nämner jag mest så att kopplingarna är tydliga.

Hennes resonemang (som inleds med en reflektion över Hans Roslings ledare om svenskens okunnighet om tredje världen) är att hon träffar på entreprenörer som fått medial uppmärksamhet, men som efter några år fortfarande ligger kvar i samma startupfas.

Media skriver fortfarande om dem och de hittas ännu på mässor och startupmingel som startupföretagare, trots att de vid det här laget borde ha utvecklats till kommersiella företag.

Men det vill inte världen se. Världen gillar den unga tjejen med den behjärtansvärda affärsidén, kompisgänget med sin coola attityd och vilja att ta över världen. De blir som ett slags barbiedockor, som man plockar ut och leker lite med på inspirationseventen, och sedan stoppar tillbaka i lådan. Startup-Barbie, och Startup-Ken. Så utvecklas dessa startup-entreprenörer istället för företagsledare och tillväxtskapare till enmansföretagare som föredragshållare och skribenter.

Båda synsätten är intressanta. Och ger upphov till två funderingar jag diskuterat med folk tidigare under året som gått.

För det första håller jag med Gullfot om medias (och kanske vi människors) förkärlek till entreprenörsberättelsen.

Den går ut på ungefär samma sak; en ung (ofta) och fattig (alltid) kille eller tjej startar sin verksamhet i ett garage och beskriver kaxigt hur världen ser ut. De får gärna sticka ut i styrelserummen och kapitalet tävlar om vem som får slänga pengar över dem. Klädkontot ska helst vara större än marknadsföringskontot; det är ett tecken på att man ligger rätt i tiden och låter andra komma till dig hellre än du till dem.

Ovanstående är överdrivet och lätt raljerande - men den perfekta entreprenörsberättelsen ser ut så. Du har större chans att bli omskriven om du pressar in din verksamhet i denna mall.

Och egentligen är det inget fel med sådana historier, men uppföljningen av startups är ofta bristfällig – och det tror jag inte sällan beror på att media, och ibland även entreprenören själv, har svårt att veta när gränsen är nådd; när övergår startupbolaget till nästa fas?

När är det ok för media att ställa krav och vara kritiska? När kan de börja ställa de jobbiga frågorna? Och när glider entreprenören in i den fas då de själva får stå ut med att vara måltavla för uppstickare, för andra startups? Och är entreprenören ens beredd på medial kritik?

Som journalist är det säkert inte lätt; vi kommunikatörer klagar ständigt på att det skrivs för sällan om viktiga startupbolag – och när de gör det belönar vi dem genom att gnälla. Och kanske är det faktiskt så att läsaren vill ha entreprenörsberättelsen gång på gång? Den kanske gör mer för nyföretagandet än vad den krångliga, svettdrypande och förvirrade verklighetsförankarde bilden gör?

Den andra aspekten är den acceptabla tidsgränsen. Det nämns två till tre år; är bolaget inte kommersiellt och funktionellt då är det eventuellt en misslyckad startup. Men är det så i alla lägen?

Jag vet att Erik Starck oftast menar IT-bolag när han talar om startupföretag. Och dessa har generellt sett närmare till marknaden än exempelvis bolag inom medicinteknik eller life science. Olika bolag har olika lång startsträcka.

Men spelar det någon roll för media? Bör det skrivas om ett bolag som har åtta år till lansering? Är det möjligt att göra en vettig analys av en innovation som ligger så långt bort?

Nej, kanske inte för IT-sektorn. Kika på din mobiltelefon och försök minnas vad du pratade i för åtta år sedan. Gjorde du ens annat än att prata i den?

Men andra sektorer går långsammare, och i en del fall måste innovationerna testas och säkras – inte minst de som handlar om mediciner eller andra ämnen som på ett eller annat sätt kommer att påverka människokroppen eller andra delar av det biologiska systemet.

I dessa fall startar innovationen ofta med forskning. Därefter ska det kontrolleras om det går att kommersialisera denna forskning - detta är alltså långt innan entreprenören ens kan börja fundera på marknad, försäljning och media.

Därmed inte sagt att det är fel att startupföretag måste vilja sträva efter att gå in i nästa fas; det är klart att de måste.

För startupföretagets del är dock det viktigaste, enligt min mening, att ständigt ställa sig frågan om innovationen fortfarande är relevant.

Har tillfället gått förbi? Har annan teknik/forskning tagit över och är bättre lämpad för framtiden? Vidareutvecklar jag min innovation för att optimera chanserna eller av ren slentrian?

Bland de företag som i dag är marknadsledande finns det många många exempel på idéer som helt enkelt inte höll måttet när de själva var startups. Gemensamt för dem alla är att de insåg det i tid och skruvade på affärsidén eller ersatte den helt. Det tog givetvis tid, men få träffar rätt från början.

Jag tror inte per automatik att det är fel att ett startupbolag kämpar på efter tre år utan tillväxt. Jag tror däremot att varje startupbolag som inte ofta stannar upp och sticker fingret i luften - och ständigt ställer sig själv de jobbiga frågor Starck och Gullfot skriver om – är dömt att misslyckas.

Det är skillnad på att göra saker rätt – och att göra rätt saker, som en coach jag känner skulle ha sagt.

Uppköp bra eller dåligt för tillväxten?

Jimmy Wilhelmsson — Thu, 09 Dec 2010 10:34:23 +0000

Det köps upp hejvilt bland IT-bolagen här nere i söder och ofta framställs dessa köp som glada nyheter eftersom de dels visar att svenskt kunnande är åtråvärt men också för att någon eller några blir några kronor rikare – och det är ju alltid trevligt med lön för mödan. Men är det stora företagets uppköp av det lilla alltid bra rent tillväxtmässigt?

Det råder huggsexa kring skånsk IT, menar Realtid.se i en artikel från förra veckan och drar paralleller mellan Apples uppköp av Polar Rose och Research In Motions köp av The Astonishing Tribe som en gång i tiden startade på Ideon Science Park.

”Frågan är nu vad nästa kap blir: Apple har nämligen 51 miljarder dollar kvar i kassan till förvärv. På önskelistan kan vd Steve Jobs sätta upp Lyyn i Lund som gör bilder skarpare, Nocturnal Vision som fixar – just det – mörkerseendet, och Algotrim i Malmö som komprimerar data.”

Kristian Svensson, chefredaktör på nyhetsbrevet Rapidus som skriver om snabba nyheter från Öresundsregionen, intervjuas. Han är naturligtvis glad att det är drag här nere men samtidigt verkar ingen ta upp själva frågan om uppköpen är bra för regionen eller inte?

Det man kan fråga sig är om uppköp gynnar tillväxten av näringslivet eller inte? De flesta verkar överens om att ett uppköp i regel innebär att köparen etablerar lokalt kontor i regionen och därmed adderar till dess tillväxt. Huawei, Qualcomm och Intel är bolag som brukar nämnas i sammanhang med uppköp och/eller inflyttning i Malmö/Lund.

”Huawei, en annan Ericsson-konkurrent, har nu 400 anställda i Sverige med marknadskontor i Kista norr om Stockholm och forskningscentra i Kista, Göteborg och Lund. I april anställde kineserna ett tiotal personer för att utveckla baskomponenter till mobiltelefoni i Lund.”

Tio pers. När ett inkubatorbolag har vuxit till tio man brukar det knappast generera särskilt stora rubriker, inte ens i lokalmedier. Kan det rentav vara så att ett innovativt bolag hade växt mer om det fått utvecklas på egen hand om tio personer räknas som en seriös lokalsatsning? Ideonbolaget Scalado, som är sprunget ur det tidiga innovationssystemet (innan Ideon Innovation fanns) är i dag ett hundratal anställda – vad hade hänt om de blivit uppköpta redan på tidigt plan på grund av sin teknik?

Att stora bolag är intresserade av svensk teknik är smickrande. Men från regionalt håll bör man nog inte förblindas helt av detta utan även ponera det faktum att bolagen och idéerna kanske kan bli minst lika stora på egen hand.

Jag vet inte - lika lite som någon annan – men visst finns det anledning att ställa sig den stilla frågan.

Ökat fokus på svenska innovationsbolag

Jimmy Wilhelmsson — Thu, 23 Sep 2010 12:02:25 +0000

Även om innovationsbolagen i Sverige fått mer medialt utrymme så betyder inte det nödvändigtvis att det sker fler exits. Det menar nyhetstjänsten Rapidus och jag håller med. Redaktionen bakom det regionala nyhetsbrevet var först med att avslöja Intels köp av Swiftfoot Graphics på Ideon Innovation för några år sedan och var i förra veckan även först med att avslöja Apples köp av Polar Rose på Minc.

”Generellt sett har innovationsbolag fått allt större mediautrymme senaste åren, men regionen har inte varit bortskämd med spektakulära exits. Det kan mycket väl vara en faktor som håller tillbaka nyinvesteringar och riskkapital, så även om vi inte ska dra för stora växlar på en enskild affär, kan den i detta perspektiv ge draghjälp genom att fler blickar riktas hit.”

Men det är inte lika lätt för alla bra affärsidéer att skapa mediautrymme, tro för all del inte det. Att Polar Rose kunnat skapa mycket väsen är en kombination av att de såklart haft en värdefull dialog med medierna men också att medier med allmänjournalister har lätt att fatta deras idé - en sits som sannerligen inte alla innovativa bolag sitter i.

Kristian Svensson på Rapidus skriver också:

”Under årens lopp har vi hört många framgångssagor från forskningsparken Ideon i Lund. Axis, QlikTech och inte minst Ericssons mobiltelefoner är några exempel som fått stor uppmärksamhet. I Ideons inkubator har bland annat Swiftfoot Graphics vuxit fram, bolaget som förvärvades för ett par år sedan av Intel.”

Och det stämmer ju. Men frågan är hur många som hade vågat skriva om Swiftfoot Graphics om de inte blivit uppköpta av Intel. Hur många affärsjournalister begriper överhuvudtaget vad de pysslar med när de pratar om begrepp som culling och grafiska resurskostnader? Vad jag menar är att flertalet bolag, särskilt de forskningsintensiva, måste börja med att ens förklara vilket problem de löser och att problemet faktiskt existerar – innan de ens kan börja berätta för media vilken lösning de kommit på.

Det är sant att det skrivs mer om svenska innovationsbolag nu än förr. Det är också sant att det fortfarande saknas en reporterskara i Sverige som klarar av att skriva om innovativa bolag och dessutom känna igen en nyhet när de ser en. Folket på Dagens Industri brukar till exempel ursäkta sig med att dessa bolag 1) inte är börsnoterade och 2) är svåra att sålla ur eftersom det finns tusentals bolag som vill bli omskrivna. Rapidus är ofta ett undantag men de skriver uteslutande om Öresundsregionen. En handfull andra journalister kan också räknas till den nyfikna skaran men i övrigt är intresset för innovativa bolag på startnivå lika med noll.

Och DI-redaktionens invändningar är förvisso också sanna. Men bristen ligger inte i bolagen eller dess antal utan bland journalisterna själva. Börsintresserade mår bra av att veta vad framtidens bolag sysslar med och att sålla bland tusentals tänkbara stories måste ju vara varje reporters vardag sju dagar i veckan om man inte slaviskt kopierar TT-telegram?

Ibland är det bara enklare att gräva där man står. Nå, tur att inkubatorerna och forskningsparkerna finns runt hörnet då.

Bra första halvår för inkubatorerna

Jimmy Wilhelmsson — Tue, 22 Jun 2010 11:56:58 +0000

Ideon Innovation och Ideon Bioincubator berättar i ett pressmeddelande att det gått bra för dem och deras bolag och affärsidéer under sista delen av 2009 och första halvan av 2010. Inte nog med att riskkapitalet sett bra ut; inflödet av idéer är dessutom högt på båda inkubatorerna – och Ideon Science Parks nyföretagarinitiativ med ett alldeles särskilt innovationshus i november lär inte göra utvecklingen sämre.

”Vi är helt beroende av att antingen näringslivet eller landets universitet knoppar av affärsidéer ur sin forskning och utveckling. I Sverige har universiteten generellt sett inte släppt ifrån sig fullt så många idéer vi kanske hade hoppats på men för vår del på Ideon Innovation ser vi nu starka förändringsvindar även därifrån, tack vare entreprenörsutbildningarna och tätare samarbete”, förklarar Patrik Andersson.

75 miljoner kronor har affärsidéerna på de båda inkubatorerna skrapat ihop i riskkapital under den senaste åttamånadersperioden. Nu kan, som vi så ofta påpekar, inte all framgång mätas i riskkapital men givetvis är det ett tecken på att kapitalet är villigt att satsa och riskera på idéerna, ett slags kvalitetsbevis.

Inflödet har det varit lite knackigare med under 2009, åtminstone för Ideon Innovation. Ökad konkurrens från andra regionala initiativ och ett allmänt mindre intresse för företagande sägs ha legat bakom. Inkubatorn har dessutom relativt höga krav på både hög innovativ höjd och gärna även en högteknologisk inriktning, även om man tummat en del på det senare i år. Även tjänsteföretag, och inte bara de strikt produktfokuserade, är nu välkomna att ansöka. Och nu har alltså ökat fokus på att aktivt leta fram diamanterna bland idéer gett resultat. Mot slutet av året räknar verksamhetsansvarige Patrik Andersson med att ha 22 affärsidéer i sin inkubatorprocess, vilket betyder att inflödet då är bättre än utflödet.

Ideon Bioincubator har å sin sida alltid haft ett visst tryck på sig, tack var att man erbjuder våtlaboratorier och andra faciliteter som biomedicinska bolag behöver från dag ett.

Ett inkubatorbolag sitter i genomsnitt två år innan det är dags att flyga med egna vingar. En del så kallade alumnibolag stannar dock kvar i den fysiska miljön eftersom nätverket och närheten till likasinnade är uppskattade fördelar med inkubatorn.

I media:

VD-tung premiärinvestering för Timezynk (Rapidus)
Idéer föds i Ideon (Computer Sweden)
Mer riskkapital till innovation (Skånskan)
Näringslivstoppar går in i Ideonföretag (Skånskan)
Riskaptiten ökar i Lund (Rapidus)

Vem bryr sig om innovationssystemet?

Jimmy Wilhelmsson — Mon, 17 May 2010 05:34:41 +0000

Malmö har Sveriges bästa företagsklimat och hamnar på en hedrande andraplats i hela Europa, enligt en undersökning. Lund hamnar inte på någon pallplats direkt men har å andra sidan börjat koka rejält inom innovationskretsar efter att AstraZeneca bestämde sig för att lägga ner. Politikerna är glödheta – men bryr sig väljarna?

Sydsvenskans Thomas Frostberg talar om en maktkamp om innovationssystemen i Skåne:

”I Skåne finns 51 organisationer som ska hjälpa innovatörer och entreprenörer att bli mer framgångsrika. Det gör bilden helt oöverskådlig för en entreprenör som tar sina första stapplande steg. Det tänkta skyddsnätet, även kallat innovationssystemet, blir inte heller effektivt när resurserna sprids på en massa småorganisationer.”

51 organisationer är givetvis otroligt mycket och förmodligen även otroligt onödigt – men är innovation god politisk ammunition så är det. Eller är det verkligen det? Gagnas väljaren av - och framförallt bryr han/hon sig? – att det startas femtioelva instanser som ska hjälpa nyföretagande när det ändå är så svårt att få tag på hjälpen?

En snabb titt bland de etablerade inkubatorbolagen i Malmö och Lund visar att de har hyfsad koll på åtminstone delar av innovationsdjungeln. Men en lika snabb koll bland mina bekanta (bland dem som visat minsta lilla intresse för egenföretagande) pekar på att de endast känner till två instanser att vända sig till: starta eget-bidrag och Almi. Allt annat upplevs som en mix av ointressant, svårbegripligt och – och detta är det särskilt problematiska för makthavarna - inte menat för dem.

Starta eget-bidraget har länge varit ett skämt i Sverige. Det kräver att du i stort sett är långtidsarbetslös och/eller oanställbar och baseras dessutom på din a-kasseersättning, vilket i många ungas fall betyder inget alls. Visst fokus läggs på din faktiska affärsidé men långt ifrån så mycket som på kriterierna ovan. Och Almi är ju bra men handlar oftast om rena lån – och sådant är ju inte heller till för alla.

Jag tror inte att svenskens motsträvighet mot egenföretagande ligger i innovationssystemen utan i den omotiverade osäkerhet det innebär att driva eget. Detta är jag inte först med att säga – och heller inte sist. Ett sådant exempel av hundratals är förvirringen i hur man räknar ut sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Efter att ha försökt reda ut vilka regler som gäller för egenföretagare, med hjälp av tre olika representanter från Försäkringskassan, har jag fått tre olika svar som alla svajar och innebär brasklappar. Och så fortsätter det i instans efter instans. Ingen vet – resultatet blir en överraskning när du väl står där och egenföretagaren har genom åren vant sig vid ovissheten. Men hur många tappar vi på vägen?

Samhällets byggstenar är inte skapade för egenföretagare. Det är ett trist och gammalt mantra – men det är fortfarande sant. Och inget innovationssystem i världen ändrar på det. Och är kanske inte heller menade att göra, vad vet jag?

Även en miljövänlig lastbil är ovänlig om den kör tom

Jimmy Wilhelmsson — Wed, 28 Apr 2010 06:11:39 +0000

MetroTeknik hade nyligen en genomgång av vad lastbilstillverkare ska pyssla med nästa decennium för att skapa miljövänligare bilar. Det är ju ett faktum att det eviga körandet mellan världens länder tär hårt på naturens resurser. Men det är faktiskt värre än så. Var femte lastbil kör faktiskt helt utan last. Tom, alltså.

Vad gör man åt det? Jo, man ser till att antalet tomma lastbilar hålls nere via ett snyggt och smart planeringssystem som bygger på positionering. Combain Mobile i Lund gör just det och det uppmärksammade också i både åkeri- och telekommedier i förra veckan. I pressmeddelandet säger de bland annat:

”Combain Mobile Tracker Express är ett trackingsystem för åkerier som bygger på kallad hybridpositionering, vilket innebär att man samkör flera olika positioneringstekniker för den effektivaste, strömsnålaste och säkraste lokaliseringstjänsten av lastbilar – dessutom helt utan installationskostnader.”

Hybridpositionerin innebär att mobiltelefonen utnyttjar flera olika positioneringstekniker och hoppar sömlöst mellan dem när det behövs . De tekniker Combain kombinerar är GPS, operatörspositionering, CellID och wifi. En trackingmodul som installeras med klienten på varje mobiltelefon väljer den teknik som för tillfället är gynnsammast och berättar för det centrala systemet var den befinner sig.

Åkeriet kan på detta sätt följa alla sina lastbilar samtidigt på en karta via Combains webbtjänst och kan lättare planera körningar i förväg. Enligt Combain själva skulle ett genomsnittligt åkeri kunna kapa sina tomma körningar med hälften – trots detta står i dag 90 procent av svenska åkerier utan någon positioneringslösning alls.

Detta är ett bra exempel på innovation som kanske egentligen är tänkt att effektivisera ekonomiskt – men som i vevan även bidrar med miljömässiga fördelar. Allt är inte guld som glimmar – ibland är det rentav grönt!

Här är idéerna från Lund Startup Weekend

Jimmy Wilhelmsson — Tue, 13 Apr 2010 13:49:19 +0000

Lund Startup Weekend gick ju av stapeln i helgen på företagsinkubatorn Ideon Innovation och under 54 timmar fick de kreativa besökarna möjlighet att dels presentera idéer men också driva dem aktivt i de fokusgrupper som bildades. 27 idéer lades fram och 7 av dessa togs vidare till vidareutveckling i grupperna. Informatören kan här presentera alla idéerna plus vinnaren – The Brainball Game.

Stefan Mossberg är en av initiativtagarna bakom Lund Startup Weekend som är den första Startup Weekend som genomförs i Sverige. När jag pratar med honom under sluttimmarna är han lyrisk.

”Jag säger bara wow! Vilken dynamik. Alla inblandade visade att det behövs bara en stark idé i kombination med kompetenta mentorer och team members, för att kommas igång och bygga företag, communities eller projekt på endast 54 timmar.”

Det funkade alltså?

”Det gjorde det verkligen. Det behövs inga affärsplaner, utan enbart en spännande idé, om man får konstruktiv kritik och mängder av input från mycket duktiga mentorer som har startup-, teknik-, ekonomi-, juridik-, marknad- eller patentbakgrund samt hands on-kompetens från team members. Har man rätt sammansättning kan en grupp göra underverk på en weekend. Idéerna växte organiskt timme för timme med hjälp av input från just mentorer och team members.”

Stämmer det att ni körde samma event på flera olika platser samtidigt?

”Vi körde event i Oslo, Köpenhamn, Vilnius och Kaunas samtidigt. Delar av det streamades och visades på storbild. Det var exakt samma energi som i Lund på dessa orter. Det sprutade av idéer och engagemang även där.”

Vi kan ju passa på att nämna de sju idéerna som utvecklades vidare, de var:

Cookzing
Via webben hjälper de personer som är usla på att laga mat. Under helgen byggde de sajten och samlade mängder av recept och videos som beskriver hur man gör en speciell maträtt. Man kan listigt via ett rankingsystem söka recept eller ingredienser och få såväl hjälp som inspiration till att komma igång med sin matlagning.

momo’s
Ett community och lokalt mentorsystem för nyanlända invandrare. Ett fiffigt och unikt sätt att snabbt komma in i samhället före du anländer till till exempel Malmö eller Sverige.

International student
En webbsajt som samlar information och hjälper utbytesstudenter. En ”every day life”-service för utbytesstudenter.

Stella \./ Star
Ett smart sätt att låta designstudenter designa smycken som sen marknaden via sajten röstar på. De med flest röster går vidare till produktion. Ett sätt att skapa en marknadsdriven design och låta unga duktiga designstudenter få en chans att sälja sina produkter.

The Brainball Game
Brainball är ett mycket sofistikerat spel som mäter hjärnaktivitet. Den person som är mest avslappnad vinner. Även ett verktyg för sinnesfrid, man kan till exempel få olika bilder presenterade beroende på hur avslappnad man är.

Locate me
En fungerande och smart mobilapplikation där man via ett interface mycket enkelt och snabbt kan logga in, jämförbart med nuvarande tjänster, och lokalisera sina vänner i stora folksamlingar som exempelvis events, idrottsarenor, konserter och så vidare. Även ur ett varumärkesperspektiv kan tjänsten vara intressant då man exempelvis kan göra riktade erbjudanden.

Pro Share
Ett spännande system för att dela bilder med vänner men även skydda dem så att andra inta får access till dem. Till exempel på Facebook.

Geistr
En fullkomligt briljant sökmotor för tweets et cetera. Via systemet kan man skräddarsy en sökning och få access till viktig information snabbare än via nuvarande nyhetskanaler. En sökmotor för den som vill ha information före alla andra – och den fungerar.

Ni hade till och med en deltagare som var 77 år?

”Jo, det är sant. Per-Otto Hanner från Lerberget eller Uppfinnar-Jocke, som han döptes till, var här och när han inte jobbade så spred han sina kärleksbudskap. Han fick förresten stående ovationer när han höll ett litet tal. Han sa bland annat att ‘Åldern är ju bara ett begrepp. Behåll barnasinnet och leklusten, så länge ni kan, för då kan ni förflytta berg’.”

Ok, vem vann och hur plockade ni ut en vinnare?

”Vi hade som mål att plocka ut en idé som utmärkte sig under helgen och där gruppen även gjorde en bra slutpitch. Det betyder inte att den kanske har bäst potential men att den sticker ut. Best Performance, som vi internt sa – och det gjorde The Brainball Game. De hade under helgen kodat och byggt sin webbsajt, shoppat komponenter, plockat fram lödkolvar och fått fram en prototyp som kopplades till en iPhone – och det fungerade.”

Nästa Startup Weekend är i Stockholm kommande helg, 16-18 april.

Andra som var där:

http://www.frick.nu/blog/2010/04/lund-startup-weekend/

http://www.rapidus.se/?id=1536

http://sydsvenskan.se/ekonomi/article644764/Affarsid%C3%A9er-testas-under-intensiv-helg-i-Lund.html

Att skapa IT för den som egentligen inte gillar IT

Jimmy Wilhelmsson — Mon, 22 Mar 2010 10:52:54 +0000

IT ska göra oss effektivare – men ibland gör IT att vi istället fastnar helt. Utan att det ens är fel på systemet; det är av någon anledning stundtals bara svårare, långsammare, klumpigare eller rentav sämre än det icke-digitala tillvägagångssättet. Orsakerna är ofta väldigt olika; system kan vara för krångliga, för enkla, för tungrodda eller för generella…men de kan också vara alldeles lagom.

Rubriken är något missvisande, jag erkänner. Få av oss ogillar IT – men desto fler inser att den ibland inte är så effektiv som det påstås. Ibland tror jag många krånglar till det och skapar extra meckiga system för att man är rädd att missa något och vill ha en applikation som gör ”allt”.

I förra veckan fick jag anledning att prata med killarna bakom nystartade TimeZynk - tidrapportering för rörliga branscher via mobiltelefonen. Jaha? - kan man ju tycka. Tidrapportering via mobiltelefonen känns som något man pysslat med sedan wap-lurarnas tid, eller? ”Jovisst”, sade Ulf Jönsson på Timezynk. ”Men märkligt nog använder massor av medelstora företag inom branscher som bemanning och bygg fortfarande papper och penna därför att existerande system är för dyra, för krångliga eller tar för lång tid för den enskilde medarbetaren.”

Hm, tänkte jag. Jag ser scenariot framför mig. En stressad medarbetare som befinner sig än på ena stället och än på andra kommer helt plötsligt på att de senaste dagarnas arbete måste skickas in. Vad är då önskescenariot? Jo, att fiska upp mobilen, klicka på ikonen för tidrapportering, fylla i antal timmar och projektkod och sen skicka i väg – max en halv minut bör det ta och helst ska verktyget hålla inne rapporten om mobilen råkar vara utanför täckning och istället skicka när operatörsnätet åter är tilgänglig. Allt detta lovar TimeZynk.

Butikservice, ett bolag som hyr ut bemanning till dagligvarusektorn, har ingått i ett pilotprojekt med Timezynk och den testansvarige där, Niklas Rosén, konstaterar bland annat följande:

”För vår del är ett sånt här system verkligen fantastiskt. Det sparar otroligt mycket tid både för mig som chef men framförallt även för de anställda som inte är roade av att lägga onödig energi på rapportering. Jag trodde väl inte att det skulle fungera tillfredsställande direkt men det har det faktiskt gjort.”

Bygg- och bemanningsbranschen ogillar förmodligen inte IT. Men de som jobbar där har ständigt ett arbete att utföra och vill inte tjafsa med grejer som tar lång tid (vilket jag ofta gör). Om TimeZynk håller vad det lovar så borde det passa dem som handsken. Så enkelt kan IT faktiskt vara.

Snabbare fakturering med tidrapport i mobilen – TelekomIdag

Tidrapportering via mobilen – Elinstallatören

Diagnoser inte smärtsamma i framtiden?

Jimmy Wilhelmsson — Wed, 24 Feb 2010 11:10:11 +0000

Diagnos av sjukdomstillstånd, till exempel cancer, är oftast invasiv, smärtsam och dessutom kostsam. Ju snabbare och smidigare det går att skilja sjuka från friska desto mer resurser kan läggas på de sjuka, så därför är det naturligt att det forskas lika mycket kring diagnosmetoder som kring behandling. Projektet Oncopulse är ett intressant sådant.

Att gå in och kika i en kropp för att se om den är sjuk eller frisk, ett så kallat invasivt ingrepp, är såklart ofta förenat med både smärta och obehag. Biopsi som genomförs exempelvis vid misstänkt bröstcancer är ett sådant ingrepp där man plockar ut den vävnad som ska undersökas.

Oncopulse på Ideon Innovation har utvecklat en teknologi för att man ska kunna se på en ”vanlig” magnetkamerabild hur genomsläppligt ett cellmembran är och på så sätt avgöra friskhetsgraden. Detta projekt har det skrivits en hel del om redan tidigare men under dagen har upphovskvinnorna gått ut i ett pressmeddelande att de dessutom kikar på andra områden då teknologin som sådan är generell och kan studera vilka celler som helst.

”Vi kan med vår teknologi se hur genomsläppligt ett cellmembran är. För detta behövs en magnetkamera och det finns redan på de flesta sjukhus. Att valet först föll på bröstcancer var naturligt eftersom det drabbar många som i dag får genomgå både röntgen och biopsitagning med påföljande väntan. Nu närmast ska vi kika på prostata-cancer tillsammans med en grupp från Lund och Malmö. Vi vill även utforska möjligheten att applicera vår teknologi på diagnos av hjärntumörer”, förklarar Anna Stenstam, en av projektledarna bakom Oncopulse.

Och det här är spännande. Framtidens sjukvård hänger i mångt och mycket på diagnoserna; felaktiga eller bristfälliga diagnoser leder till en ineffektiv sjukvård oavsett hur vassa vi är på behandling. Rent spontant känns det som att sjukvården oftare säger ”Vi vet inte riktigt vad det är för fel på dig?” än ”Vi vet inte riktigt hur vi ska bota dig?”.

När kan vi skanna en kropp på en halv minut och berätta allt om dess sjukdomstillstånd som i scifi-filmerna?