Det blir många aha-upplevelser i mitt jobb. Jag [...]]]> När jag först träffade upphovsmännen bakom Myfi.net för drygt ett år sedan blev jag glad. VD Björn Smedman förklarade glatt hur mycket bredband som går till spillo men som skulle kunna utnyttjas om de trådlösa näten kunde samarbeta. För att inte tala om vilken bra ersättare till mobilt bredband tekniken skulle kunna bli.

Det blir många aha-upplevelser i mitt jobb. Jag får höra den ena fantastiska framtidsvisionen efter den andra men de flesta av dem ligger som sagt en bit in i framtiden. Myfi.net funkar redan nu, även om det just nu är koncentrerat till området Möllevången i centrala Malmö. Fort har det dessutom gått, hösten har varit ägnad åt intensivt arbete. Dessutom blev jag så övertygad att jag själv övergav min gamla bredbandsoperatör för att testa tekniken.

Vad det handlar om är att Myfi.net är en vanlig bredbandsoperatör i den bemärkelsen att du köper ett adsl-abonnemang med upp till 28 Mbps men till ett riktigt bra pris (varierar beroende på var du bor). Skillnaden är att du åtar dig att alltid ha ditt trådlösa nät påslaget så att Myfi.net kan slå ihop alla kunders trådlösa nät till ett enda jättenät, vilket alla Myfi.net-kunder kan surfa på. Bredbandskapaciteten som blir över går alltså inte till spillo längre och tekniken kan potentiellt göra mobilt bredband överflödigt – åtminstone lokalt.

Svårare än så är det inte – men det är såklart en avancerad teknisk plattform som ligger bakom det hela för att garantera maximal prestanda och hög säkerhet. Denna är patentsökt och ska nu exporteras till andra länder.

Björn Smedman själv säger i Computer Sweden att han är övertygad om att det är denna typ av nät som har framtiden för sig i till exempel utvecklingsländer och jag är böjd att hålla med.

Efter att ha kikat lite på det kommunikativa kring Myfi.net (som man ska komma ihåg fortfarande är en tjänst i betastadiet) så inser man snabbt hur viss avancerad teknik kan vara knepig att förklara – och annan mycket enklare. Nyckeln till det hela är att hitta samhällsnyttan och kunna förklara den i problem kontra lösning och presentera det hela i ett resultat som är lätt att förstå.

Problemet: De olika trådlösa näten i ett bostadsområde samarbetar inte alls. När du flyttar på dig följer inte bredbandet med och istället måste du leta upp öppna nätverk, vilka är både sällsynta och osäkra. Bredband är också en dyr löpande kostnad för många, särskilt studenter.

Lösningen: Låt de trådlösa näten samarbeta med varandra och dela ut den kapacitet som inte utnyttjas. Avancerad teknik kan koppla ihop alla utdelade trådlösa nät till ett enda jättenät (tänk dig ett moln) som givetvis funkar bäst i tätbebyggelse. Var du än befinner dig i detta moln kan du koppla upp dig.

Resultatet: 1) Smidig tillgång till ditt bredband på andra platser än i egna hemmet 2) Bättre pris eftersom större andel av kapaciteten utnyttjas 3) Och det ligger helt plötsligt i kundens eget intresse att få grannar och vänner att också skaffa samma bredband (då ökar ju nätet i omfång).

Det är många som misslyckas med att förklara samhällsnyttan med modern teknik – och Myfi.net är ännu bara i början av denna kommunikationsprocess. Ett av problemen är ofta att de tilltänkta kunderna inte förstår problemet eller ens upplever att det är ett problem. Vi minns till exempel vilka jätteresurser som plöjts ner på att få svenskar att införskaffa hdtv-kanaler. Eller på att få oss att gå över till blu-ray från dvd. Den tilltänkta kundkretsen - tv-tittare och filmkonsumenter - upplevde inte den befintliga bild- och ljudkvaliteten som ett problem och därigenom uteblev den omedelbara succén.

Större koncerner kan dock kosta på sig att låta innovationer ta sin tid och har kallt räknat med det i sina kalkyler. Det de förlorar på gungorna tar de igen på karusellerna. Små bolag har inte den uthålligheten. De måste träffa hyfsat rätt direkt. Och siktet förbättras enklast med rätt kommunikation – tekniken är det sällan fel på.

UPDATE 11/2-2010

TV4 har nu också uppmärksammat det smarta i Myfi.net och kör i dag ett litet reportage i morgonsändningarna:

Det är lätt att prata om kreativitet; [...]]]> 30 sekunder är en halv minut. Det är inte länge, men det är ungefär så länge jag är kreativ varje dag. Det är under så lång tid som synapserna verkligen kopplar och en bra idé poppar fram och får sin första utformning. Inte en sekund längre.

Det är lätt att prata om kreativitet; om hur stort fokus man lägger på kreativa miljöer och kreativa arbetsprocesser. Men jag kan avslöja till samtliga kunder, medarbetare och andra jag jobbar med att det är egentligen denna halva minut ni engagerar mig för. Och det gäller förmodligen även andra kreatörer.

Men oroa er inte, ni kastar inga pengar i sjön eftersom själva arbetet består av så mycket annat än att vara kreativ:

Mitt jobb består även av identifiering av behov; en process i vilken jag måste förstå beställarens situation och universum. Det består också av en insamling av fakta och referenser, kanske i form av artiklar eller tidigare använt material. Utan detta svävar jag i en tom rymd och har inget att jämföra med. Slutligen består mitt jobb av att faktiskt producera allt smart jag lägger fram. Och att genomföra det. Och att testa det. Och att följa upp…ja, listan över arbetet är som du ser ganska lång.

Men själva kärnan – det kreativa arbetet – ägnar jag alltså 30 sekunder om dagen. I bästa fall. Det är under bara några få självande sekunder som en idé helt plöstligt framträder – en så kallad snilleblixt. I fyra av fem fall funkar den inte och förkastas redan efter brainstormstadiet. I ett enda fallet av fem går den vidare och testas för att sedan kastas eller utföras.

Det kan låta som ett stort tidslöseri men jag tycker det är underbart att några få sekunder kan vara så viktiga. Lite som livet i övrigt. Hur snabbt blir ett barn till egentligen? Jag har ingen aning, men kan gissa på att det i realiteten inte handlar om särskilt många sekunder.

Kreativitet i ett nötskal?