- Obama borde inte ha fått fredspriset, han får [...]]]> Robert Laul ondgör sig över den klassiska bragdguldsvinnaren genom tiderna och många känner förvåning att Barack Obama snart kommer att ta emot Nobels fredspris efter cirka åtta månader vid makten. Hänger dessa saker ihop? Ja, det gör de. Ett pris pr-värde bestäms av dess vinnare.

- Obama borde inte ha fått fredspriset, han får det för att han inte är Bush, säger en upprörd vän.
- Jaså? Vem skulle annars fått det?
- Ja…jag vet inte, men det måste ju finnas nån som jobbar för fred. Nån lokal kämpe.

Och det finns det ju. Det finns tusentals lokala kämpar som offrar sin vardag och sitt eget välbefinnande för att hjälpa andra, för att bringa fred. Men alltför många sådana får inte plats i en lista som innehåller digniteter som Albert Schweitzer, Dag Hammarskjöld, Martin Luther King och Moder Teresa. Tunga namn måste till för att upprätthålla prisets dignitet – för tyvärr verkar det vara så när det gäller det jag lite slarvigt kallar för populistiska pris; pris folk bryr sig om vem som vinner.

Robert Laul skriver om fotboll i Aftonbladet. Han är skitförbannad för att svenskar inom absoluta toppskiktet inom lagidrott aldrig får Svenska Dagbladets bragdguld. Istället menar han att det alltid går till folk inom idrotter ingen bryr sig om. Min poäng kunde inte klargjorts tydligare än så. Bragdguldets status som uppskattat och populistiskt pris kommer att devalveras som en följd av detta, långsamt men säkert. Så långt håller jag med Laul.

Ett pris folk bryr sig om måste nämligen innehålla en försvarlig mängd kända hjältar om det inte ska utarmas. Ibland funkar pr så. Att det sedan kan bli lätt löjligt att belöna en president för de fredsgärningar han ännu inte gjort är ovidkommande. Eller att det kanske är en större bragd av en handikappidrottare att ta guld än det är för Zlatan att vinna italienska skytteligan, vem kan jämföra sånt? Det kommer för evigt att stå i rullorna att den amerikanske presidenten Barack Obama – framträdande och först inom många områden – var 2009 års fredspristagare.

Om 25 år kommer ingen att bry sig om vad han faktiskt hade gjort eller inte. Hans namn står där. Det är ett tungt pris.