Många företag undrar fortfarande hur de ska tjäna pengar på sociala medier. Efter flera års användning och en formidabel explosion av Facebook-konton så finns det massor av konsulter – men fortfarande mycket få företag som vet hur man omvandlar sociala medier till pengar. Med all rätt, kanske; för pengarna finns för de flesta bolag förmodligen inte att hämta i externa sociala medier som Facebook – utan i interna sociala mediesatsningar; ett slags interna Facebooksajter, slarvigt uttryckt, som på mycket kort tid kan revolutionera den interna kommunikationen. Denna revolution kallas Enterprise 2.0 och är ett både slitet och okänt begrepp samtidigt.

Rickard Hansson, som jag känt ett tag, är vd på Mindroute och utvecklar Enterprise 2.0-mjukvaran Incentive. Man skulle kunna säga att Incentive är ett verktyg för att skapa interna Facebook-sajter på företag för att få medarbetare att kommunicera snabbare, bättre och effektivare. Precis som på Facebook, fast (mestadels) jobbrelaterat. Men Rickard själv verkar inte inte riktigt gilla min Facebook-liknelse.

”Det är inte Facebook det handlar om egentligen. Vad det handlar om är att internkommunikationen på företag stått still i 20 år. Vi kör fortfarande med samma gamla intranätsstruktur som bygger på filareor, organisationscheman och användargrupper. Så skapar man ingen levande kommunikation och därför dör intranäten långsamt. Facebook är ett bra exempel på hur kommunikation styrs från individen istället för från bolaget – men att dra längre paralleller än så gör bara att folk hänger upp sig på Facebook.”

Incentive är alltså en mjukvara som ger ett företags medarbetare tillgång till bloggar, RSS-flöden, widget och wikis i en till synes salig röra, men som blir strukturerad och användbar när det väl fylls med innehåll. Mindroute vänder sig till hela världen med sin mjukvara men flera svenska bolag har också i tysthet börjat använda Incentive, däribland så vitt skilda organisationer som Dagens Nyheter, IBS och statligt ägda SBAB.

Och just när det gäller SBAB roade sig Rickard och hans gäng med att plocka ut lite data efter fem månader användning. Ett affärsområde med cirka 45 medarbetare fick agera försökskaniner där samtliga fick ett Incentivekonto. Efter fem månader var det totala antalet konton 195 stycken. Alla var dock inte lika aktiva och den mest aktiva delen, som stod för cirka 2/3 av aktiviteterna, var 74 stycken eller cirka 40 procent.

I ett försöksprojekt med 45 deltagare visar det sig alltså att man efter fem månader står med 74 deltagare som tillsammans stått för över 4.000 inlägg på wiki- och bloggsidor – man har alltså skapat en gigantisk pull-effekt där folk frivilligt ansluter sig istället för den traditionella push-effekten som försöker tvinga folk att anamma något. Men ökad aktivitet säger bara att folk pysslar med något – gör det någon skillnad? Framgångarna kröntes med att SBAB:s kompetensutvecklingschef sade:

”Vi har ökat effektiviteten med minst 10 procent under dessa fem månader”

Hoppsan.

I årtionden har domedagsscenarier avlöst varandra och att människans undergång inom kort är ett faktum bestrids aldrig; istället handlar det bara om när det sker och hur. Förutom miljöhot, slocknande sol och ilskna kometer så brukar vårt rasande utvecklingstempo när det gäller skapandet av artificiell intelligens vara populärt att skapa ominösa teorier kring – och då främst runt våra vänner robotarna.

Ordet robot kommer från ryskans ord för arbeta och beskriver mycket väl vad en robot är menat att göra – utföra sysslor människor inte vill/kan/får göra eller som roboten helt enkelt utför mer kostnadseffektivt. Och vilken intelligent varelse nöjer sig med det?

Låt säga att roboten i framtiden blir som den moderna medvetna människan, homo sapiens sapiens – människan som vet att hon vet. Har vi någon chans mot en specialtränad och illasinnad robot utan skrupler, moral, ånger, medömkan, rädsla eller onödiga känslosamma band? Som vet att hon vet och gör allt för att hamna överst på näringskedjan. Som kan reparera sig själv och på egen hand säkrar energiförsörjningen. Som inte räds kyla, hetta, sömnbrist eller kroppsligt våld och som opererar lika bra oavsett tryck, höjd, syrehalt och mental press.

När man ser den hemmabyggda Lego Mindstorms-roboten som på 12 sekunder löser Rubiks kub inser man att en fokuserad robot löser sin uppgift lika snabbt som den mest geniala människan – men varje gång. Och 24 timmar om dygnet.

Å andra sidan har människan också trumfkort. En människa anpassar sig väldigt bra till rådande omständigheter. Samma snillrika hjärna som uppfann roboten kan också tänkas hitta sätt att förgöra den. En robot, aldrig så tänkande, kör efter de mönster den lärt sig och blivit programmerad, åtminstone tills den dag den mänskliga hjärnan går att kopiera rakt av.

Jobbiga nyheter om att hemmapulare knäckt Blu-ray, iPhone och våra kära betalkort är i detta sammanhang riktigt bra nyheter. Det innebär att vi fortfarande ligger före och kan knäcka de idiotsäkra maskiner och system vi lagt mångmiljardresurser på att säkra.

Kom det ihåg. Det oknäckbara systemet finns alltså ännu inte. Och först när det finns bör vi kanske vara riktigt rädda för Terminatorn med uppdrag att pensionera oss en gång för alla.

Jobba på, kära crackare – mänskligheten vilar tungt på era axlar.

Orden optimera och revolutionera är hyfsat icke-ödmjuka (och egentligen smått felaktiga) termer som jag använder främst för att det är dessa som brukar användas i mediesammanhang för att förstärka. Bättre ord är egentligen förbättra respektive förändra.

Att optimera är i detta fall att förbättra något existerande tillvägagångssätt. Jämför med de olympiska spelen, för att ta något aktuellt. Att springa snabbare är att optimera. Att införa en ny gren är att revolutionera. Termerna blir något löjliga i jämförelsen, men innebörden är någorlunda korrekt.

Precis som i fallet OS är det mycket vanligare att en innovation optimerar än att den revolutionerar. Detta beror på det enkla faktum att en bransch som är inkörd och på vilken aktörerna investerat pengar i ändrar man inte på i första taget. Man kan därför räkna med att både riskkapitalet och kunderna är mer försiktiga vad gäller revolutioner eftersom de på detta sätt blir exklusiva; antingen lyckas innovationen och blir riktigt framgångsrik – eller så lyckas den inte vinna tillräckligt många anhängare och marginaliseras eller till och med försvinner. Ingen vill satsa på fel teknik.

Qlucore på Ideon Innovation optimerar den grafiska visualiseringen av enorma mängder data och används bland annat av genetikforskare, vars informationsbrist för femton år sedan i dag förvandlats till ett informationsöverflöd. Tanken är att mjukvaran ska gå att använda även i andra branscher med mycket data som ska analyseras, till exempel i finansvärlden.

VD Carl-Johan Ivarsson avger ett typiskt optimeringscitat i Computer Sweden:

”Vår mjukvara är tusen gånger snabbare än allt annat som finns.”

Phase Holographic Imaging (PHI) på Ideon Bioincubator har skapat ett nytt slags mikroskop som till skillnad från vanliga mikroskop inte visar en förstorad bild av ett objekt, utan återger en holografisk bild av det som studeras. Det för med sig en mängd fördelar som att levande celler inte behöver färgas eller på annat sätt påverkas. Denna påverkan dödar oftast cellen vilket omöjliggör fortsatta studier av samma cell.

Tanken är kanske inte att PHI ska byta ut alla existerande mikroskop på marknaden men iallafall att labb världen över ska skaffa ett nytt sorts mirkoskop som är kapabelt att utföra studier på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. I Skånska Dagbladet förklarar Mikael Sebesta, en av utvecklarna, det så här,

Ett traditionellt mikroskop är begränsat av sin optik, förklarar Mikael Sebesta. Det nya mikroskopet fungerar på ett helt annat sätt. Optiken släpper bara in ljuset.
– Men vi gör inte en bild av ljusfältet, utan vi räknar, med hjälp av algoritmer, ut hur de celler ser ut som stört ljusfältet

Gränserna är som sagt suddiga. Man kan till exempel argumentera kring huruvida datorns intrång i samhället var ett exempel på optimering (gör samma sak snabbare och enklare) eller ren revolution (gör det möjligt att mångfaldiga, kommunicera, skapa med mera på ett helt nytt sätt). Ju bredare en innovation är desto svårare är det att dra gränsen. Jag vet inte om det kan räknas som någon slags absolut regel men själv brukar jag tänka så iallafall.

Huvudsaken är att innovatören har koll. Eller åtminstone har ställt sig frågan; förbättrar jag eller förändrar jag?