Grejen är ju att det är enkelt i praktiken men klurigare i teorin. För vad gör ett företag om det strömmar in negativ kritik? Vad gör vi om konkurrenterna utnyttjar vår öppenhet till fula tricks? Har vi mer att förlora än att vinna på att vara lyhörda för kritik på detta vis?

Alla bolag och varumärken är olika men det bästa tipset är att testa. Öppna dig lagom, men se till att åtminstone öppna lite. Egentligen behöver du bara två saker; 1) ett ställe dit kunden kan vända sig för att tycka till och 2) kommunikation om var stället finns, så att kunden vet.

Stället kan vara din blogg, din hemsida eller på någon annan digital plats (webben lär vara enklast att administrera). Vetskapen om det hela kan du ge via din vanliga kommunikation med kunden, till exempel via nyhetsbrev eller på fakturan. Har du en supportavdelning är det såklart deras uppgift att meddela nöjda och icke-nöjda kunder att möjligheten till gensvar finns.

Kanske kommer du att överraskas – för negativ kritik brukar hitta ut oavsett om du är öppen eller inte. Men positiv kritik överlever inte lika länge och dör av ensamhet när den inte kommuniceras vidare. Ett bra exempel är driftleverantören Ballou Hosting som nyligen lanserade en Tyck Till-sida på sin blogg.

”Tidigare hade vi ingen naturligt plats för våra kunder att uttrycka sig kring vår support, man kan inte begära att han/hon ska leta upp lämpligt blogginlägg för att kommentera. Med en tydlig Tyck Till-sida är det enkelt för alla och vi försöker tjata om att den finns, åtminstone nu under hösten”, säger Jonas Gustafsson, VD på Ballou.

Svårare än så behöver det inte vara.

Hej förresten, det var ett tag sedan sist. Har haft en välbehövlig sommar där jag förvisso har arbetat en hel del men i övrigt hållit mig undan tangentbordet, åtminstone på just denna blogg. Men nu är det augusti och suget efter pr-relaterade tekniknyheter och -funderingar börjar bubbla upp igen. Och det är lika bra att köra hårt.

Google har nämligen fått tillstånd att inom EU låta skyddade varumärken användas av tredje part i köpta annonser. Det innebär  i princip att du kan skaffa en annons och locka med ord som Nokia eller Samsung. Det kan handla om välvilliga teknikhandlare som erbjuder dessas produkter i sitt sortiment – men det kan lika gärna handla om raka motsatsen. Google nya sökpolicy i Europa innebär att det inte längre är deras problem.

I USA och Kanada har det redan varit så här sedan 2004, så egentligen är det inte lika radikalt som det låter. Men för ett informationsbejakande folk som svenskarna, vilka är vana vid att i högre grad än många andra nationaliteter lita på innehåll i både nya och gamla medier, kan förändringen bli tydligare. Eller ännu värre, inte märkas alls.

Googles Sverigechef Stina Honkamaa säger till Dagens Media:

”Nu kan användarna hitta relevanta och hjälpsamma annonser från återförsäljare, jämförelse- och recensionswebbsajter och second hand-sajter.”

Ordet ”hjälpsamma” är väl det jag hänger upp mig mest på. Internet är ett suveränt arbetsredskap men mycket lite på Internet är fortfarande ”hjälpsamt”. Vill jag hitta sanningar och objektivitet får jag fortfarande leta ordentligt och när vi inte längre kan lita på att annonsörens avsändare också står bakom det ”skyddade” varumärke jag letar efter ökar kraven ytterligare på min egen förmåga att se igenom orden.

Men visst; i grunden är det här ett logiskt beslut – Internet bör mer vara en återspegling av informationssamhället i stort med sina fördelar och avigsidor än ett objektivt sanningsverktyg, eftersom sådana ändå inte finns mer än i fantasin. Men för ett godtroget folk som svenskarna, vilka jag ibland kan tycka är något svagare på källkritik än andra, kan det leda till ett rörigare Internet.

Vi får väl se.

Malmös SL-satsning byggde på goda intentioner. Men även sådana kan gå åt skogen och vikten av att omge sig med kunniga experter i en snårig social media-djungel är tydligare än någonsin. Enligt IDG kostade Malmös satsning 300.000:- i vanliga skattepengar och 800.000:- i EU-pengar (vilket såklart också är skattepengar). I mantimmar misstänker jag att satsningen kostade mycket mer. Hjälpte till gjorde IT-konsulten Logica.

Som sagt; lätt att vara efterklok men man lär sig av varje äventyr som inte dödar en. Carina Nilsson (s), ordförande i Malmö stads e-beredning, uttrycker det så här:

”När det bestämdes att kommunen skulle göra detta ville man vara med och testa det som var nytt, men när vi väl var med var det inte så nytt längre. Det var en erfarenhet att vara med, men samtidigt tog det mycket tid.”

Och egentligen är det inget fel på att testa sig fram. Problemet är att tester normalt inte bör kosta så mycket pengar och vara så komplicerat som ett intrång i Second Life är. Nu satsar staden istället på Facebook och gör det i gruppen Malmotown som i skrivande stund har 672 medlemmar. För att ha varit igång i en vecka får det nog anses vara ganska få medlemmar. Den berömda lyktstolpen har just nu 126.248 fans och till och med gruppen Vi som har gått in i en lyktstolpe har 224 medlemmar om man vill jämföra oväsentligheter.

Tanken är att sidan ska tipsa om det som händer i Malmö:

Välkommen till Malmotown på Facebook! Här ger vi på Malmö Turism massor av tips om vad som är på gång i Malmö. Vi tar så klart tacksamt emot dina guldkorn också!

Att skaffa medlemmar till forum, fansidor och andra communities utan en ordentlig plan är bland det svåraste man kan göra på webben. Man måste ta sig en ordentlig funderare och ställa sig frågan vad man själv egentligen skulle vilja ha ut av ett medlemsskap; ingen vill nämligen slösa sin dyrbara tid. Även om Malmö stad förmodligen passar bättre på Facebook än i Second Life är jag benägen att tro att denna satsning inte heller lyfter.

Att ge tips om vad som händer i Malmö är enormt brett, förmodligen för brett för att det ska gå att göra på en enskild Facebooksida. Så jag är försiktigt positiv men ändå tveksam. Ännu mer tveksam blir jag till valet av logotyp. Jag tror nämligen att malmöborna gillar sin grip.

Malmö stad måste fråga vad malmöborna vill. Jag vet inte – men jag tror inte Malmö stad vet heller.

Processen följer oftast samma mönster. Unga och begåvade personer startar ett bolag kring en teknik och skapar en produkt som till en början kanske inte är perfekt för marknaden, men det kan man alltid ändra på. Det som är svårare att ändra på är namnet. Inte för att det är enormt genomarbetat utan därför att det unga bolaget investerat i trycksaker, loggor och annat som är dyrt att reproducera. Jag tillhör en av dem som anser att namn på varumärken egentligen inte är jätteviktiga – det går att göra i stort sett vilket ord som helst populärt. Hur ball låter Ikea egentligen?

Icke desto mindre finns det ett par självskrivna regler som är lätta att glömma.

Tänk internationellt
Du är kanske inte internationell nu, men det kanske inte dröjer länge förrän du är det. Många riskkapitalister vill heller inte befatta sig med dig om de inte ser ett internationells gångbart namn eller att du genom ett alltför lokalt namn visar på begränsat tänk. Undvik å, ä och ö såvida det inte är en uppenbart nordeuropeisk klang du vill ha, till exempel Hägendaz (som är amerikanskt).

Vidare bör de flesta kunna uttala det, även om det också är en regel man kan skippa lite grann. Vem uttalade egentligen Hyundai, Deloitte & Touche eller Huawei rätt första gången?

Domännamnet
Det borde väl vara självklart vid det här laget att man måste kolla domänens eventuella ledighet men så verkar icke vara fallet. Nybyggda Malmö Arena struntade i att kolla att .se-adressen redan ägdes av en ekonomisk förening. Nu var de i och för sig stora nog att strunta i detta faktum men ett mindre bolag hade kunnat få marknadsföringsproblem direkt.

Det händer också att domännappare prenumererar på Bolagsverkets listor över nystartade företag och direkt klipper relevanta domäner. Jag har sett domäner bli ”stulna” innan grundaren ens fått pappret att namnet blivit godkänt. Så snabbt kan det gå. Denna domän är i stort sett omöjlig att få tag på igen utan att behöva betala tusentals kronor. För något som kostar en dryg hundralapp.

Överhuvudtaget anser jag att domännamnet är viktigare än varumärket i dag. Ditt företag kan heta Avancerade Bildelar i Småland AB, vilket är krångligt. Men domänen Bildelar.se (just detta exempel är redan upptaget) är enkel och det finns inget hinder för dig att låta domänen alltså bli det viktigaste varumärket.

Google-resultatet
Många kommer ihåg att kolla domännamn men missar att googla på lite olika ställen. Vad betyder ditt varumärke på olika språk? Är det ett vanligt förekommande ord som helt skymmer din googlestatistik? Ofta plockar biomedicinska företag ihop en förkortning för att bilda bolagsnamn, till exempel JiWi (av Jimmy Wilhelmsson). Dessa kan ibland bilda konstiga ord på andra språk och det bör man se upp med.

…

Sen finns det ju alltid en del varumärken som inte är menade att slå igenom på en bred konsument- eller bolagsfront. Informatören är ett sådant. Faktum är att jag förmodligen bryter mot alla mina regler utom en.

Så kan det ju också vara.